Söndagen den 8 maj visade Kalla Fakta i TV4 en granskning av homofobin i Frälsningsarmén. Man avslöjade bland annat att i Frälsningsarméns etiska dokument står att homosexualitet är en synd. Homosexuella är dock välkomna som medlemmar men får inte bli Frälsningssoldater. Frälsningarmén motarbetar också homosexuellas rättigheter politiskt, på andra håll i världen. Från Frälsningsarméns ledning hävdas dock att man inte diskriminerar homosexuella.
Petra Guteskär har varit anställd i Frälsningsarmén mellan 2004 och 2010. Hon beskriver här sin upplevelse av att komma ut som homosexuell i FA. Hon skriver av kärlek till Frälsningsarmén men också i viljan att inte vara tyst där orätt sker. Det är en sorglig berättelse om solklar diskriminering. Förhoppningsvis leder den till att FA gör upp med sin homofobi på alla nivåer.

Vissa säger si, andra tycker så om Kalla Faktas granskning av Frälsningsarméns förhållningssätt mot hbt-personer. Är de en massa homofoba stollar? Bedriver Kalla Fakta tvivelaktig journalistik? Åsikterna går isär.

Frälsningsarmén ligger mig mycket nära hjärtat. Jag har ett långt förhållande med rörelsen på min meritlista. Passionerat arbetar hon för ideologin om människans okränkbara värde. Hon ger sig själv i kampen för de svaga. Soppa tvål och frälsning, kavlar upp ärmarna, outtröttlig i sin kamp för att ge röst åt dem som är utan. Därför drogs jag till rörelsen. Hon är en ”doer” till skydd och upprättelse för utsatta!
Men hur är det då egentligen beställt med FA:s inställning till homosexuella? Riskerar de diskrimineras om de vistas i soldaternas närvaro, denna ideologi om människors lika värde till trots?
Jag har varit både civilmedlem och anställd inom rörelsen (2004-2010) och senare delen bekänt mig till hbt-kulturen.  Därför är mina ord relevanta att tjäna som exempel och ge jämvikt i den motsättning som uppstått mellan Kalla Fakta, FA och alla som drivit efterdebatten framåt.

När jag ”kom ut” möttes jag som civilmedlem/civilanställd av att:
Man ville få mig att skriva under på att inte inleda en homosexuell relation.
Min anställning skulle upphöra om jag levde ut min läggning.
Min situation dryftades i ledningsgruppen mot min vilja, mm.
Rätten till mitt jobb och integritet kring min sexualitet respekterades inte av kårens ledning. Processen fick ett slut juni 2010 vid FA:s Sverigeledning, man tog frågan på största allvar och med ansvar och ursäkter hanterades situationen föredömligt.

Jag har med spänning följt Kalla Faktas granskning av rörelsen med påföljande efterdebatt.
Personligen avböjde jag medverkan i programmet av rädsla för sensationsjournalistik, men kan konstatera att programmet, förutom rapporteringen av FA i Afrika, gav en relevant bild av hur strömningarna går inom vissa kårer i Sverige.

I efterdebatten har FA med kontinuitet framställt två saker i media, här sammanfattat med ord från samfundets blogg: ”Vi diskriminerar inte någon. Vi frågar aldrig om människors sexuella läggning. För oss är det viktigt att inte göra någon åtskillnad när det gäller hjälpsökande, gudstjänstbesökare, givare, medlemmar och inte heller bland civilanställda”.
Däremot gäller annat för soldaten: ”Frälsningssoldaten ingår en frivillig förbindelse om sin livsstil. Som homosexuell väljer man att inte leva i en samkönad relation”.

Det debatten idag saknar är ett erkännande från FA att denna grundhållning om homosexualitet som synd faktiskt FÅR genomslagskraft ut i verksamheten. Det är underligt att FA, efter att mitt fall kommit till högsta ledningens kännedom för enbart tio månader sedan bygger sitt försvar mot Kalla Fakta på grunden att kränkningar mot hbt-personer inte förkommer. Både de och jag vet att så inte är fallet!

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }