I samband med tioårsdagen för det tragiska mordet på Fadime har medierna på ett föredömligt sätt lyft fram den stora frågan om våldet mot kvinnor. Samtidigt har en allt tydligare kritik mejslats ut mot den så kallade ”kulturrelativismen”. Kulturrelativismens kritiker behöver inte bara precisera sig i sin kritik, utan även noggrannare betänka den egna positionen, menar Mattias Irving.

Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, har anklagat svenska kulturrelativister – företrädesvis hemmahörande till vänster – för att svika de många unga kvinnor som av hederskulturen känner sig inskränkta i sin frihet, blir hotade och i vissa fall även fysiskt ansatta av sina egna familjer. Hon menar att kulturrelativister, namngivna som bland andra Jan Guillou och tidskriften Expo, har utövat en press på hela det svenska samhället och försvårat för en individfokuserad integrationspolitik, till förmån för att respektera förtryckande praktiker från andra håll i världen.

Det är ett mycket besynnerligt resonemang. För det första uttalar sig Mohammad om kulturrelativism som om det vore ett samlat begrepp, en enda enkel teori som tar aktiv ställning för kollektivet, mot individen. Hon är inte ensam om en sådan tolkning: I skrivande stund fortsätter såväl diskussionen om hederskulturen som angreppen på den så kallade kulturrelativismen (och F!) på många håll på nätet och i tidningarna.

Jag tolkar det som att dessa debattörer inte fullt ut är bekanta med vare sig teorierna om de patriarkala strukturerna i samhället. Stämplingen av dessa teorier som ”kulturrelativistiska” sker på vad som verkar vara ren impuls, utan att åtföljas av någon närmare redogörelse. Det ligger nära till hands att konstatera att begreppen sammanblandas på ett slarvigt sätt. Låt mig därför, för diskussionens skull, göra en snabb utredning av dessa viktiga begrepp. LÄS MER

{ 10 comments }

Domen mot Spalde

Spalde frias av Domkapitlet

inlägg av Red den 8 juni 2011 · 0 reflexioner

Domkapitlet friar idag diakonen Annika Spalde, som är aktiv i det antimilitaristiska nätverket Ofog. Hennes aktioner för att nedrusta vapen och fästa uppmärksamheten kring svensk vapenexport har tidigare lett till flera fällande domar i straffrättsliga sammanhang.

Domkapitlet skriver idag:

”Kyrkan har ett profetisk, samhällskritiskt uppdrag. Det är den del av kyrkans identitet. Civil olydnad har alltid funnits med som en möjlighet att utöva detta uppdrag, inte minst efter Jesu förebild. Annika Spaldes handlingar, som dokumenterats genom de fyra domarna, tangerar gränsen för man normalt menar med civil olydnad. Handlingarna vid den prövning som just nu är aktuell kan dock inte anses så allvarliga att de i avsevärd mån skadat det anseende som en diakon bör ha.”

Mer information kommer inom kort!

{ 0 comments }

Avrättningen av bin Ladin

Bauhn borde veta bättre

inlägg av Mattias Irving den 9 maj 2011 · 0 reflexioner

Professor Per Bauhn skrev den 7 maj en flitigt läst text i Sydsvenskan, med titeln ”det var rätt att döda bin Ladin”. Där anför lundafilosofen vad det är som skiljer ut bin Ladin från andra förbrytare mot samhället, vilka vi brukar unna en rättegång och en möjlighet att höras. Mattias Irving har läst Bauhns argument och  ger svar på tal.

Den centrala tesen i Bauhns argument är, att bin Ladins gärning inte fångas in av att betecknas som ett simpelt lagbrott – bin Ladin ska förstås som en krigare med ett uppdrag att bringa vår kultur, vårt västerländska samhälle på fall. Bauhn drar slutsatsen att den som gör sig till fiende mot vårt samhälle inte heller kan åtnjuta detta samhälles rättigheter. Eftersom bin Ladin var en fiende till hela civilisationen var det rätt att döda honom.

Bauhn argumenterar omkring principer och inte kring en empirisk verklighet. Det spelar därför ingen roll att det är den specifika människan Usama bin Ladin som har dödats, utan i princip skulle det vara försvarligt att tillämpa detta ingripande på en oändlig serie av andra människor som liknade bin Ladin på vissa relevanta punkter.

Men eftersom vi talar universella principer här – har då andra länder samma rätt att gå in var de vill och efter eget huvud punktmarkera och ta ut individer som är direkt farliga för deras överlevnad? Har någon reflekterat över det bisarra i om Sudan skulle sända en elitstyrka till Sverige för att ta ut Carl Bildt på grund av de allvarliga brott mot folkrätten i Sudan som Lundin Oil anklagats för under tiden då Bildt satt i styrelsen?

Bauhn påpekar att det endast är i kraft av vårt samhälles humana principer som vi har rätten att döda andra enbart på den grunden att de är våra fiender. Det ter sig onekligen ironiskt. Men det diskvalificerar också snabbt det genomkorrumperade Sudan från rätten att ägna sig åt privata hämndaktioner, om vi skulle fortsätta att följa Bauhns logik. Och det är väl en bra sak?

Låt oss fortsätta detta nystande lite. Hur är det med exempelvis demokratiska minoritetsgrupper i Burma? Har de rätten att döda sändebud från de stora företag som stöder militärjuntan med sin handel, och därmed aktivt tillhandahåller förnyade redskap för förtrycket? Där finns det åtminstone en analogi med en bin Ladin som inte själv aktivt terroriserade, utan organiserade och gav röst åt sin rörelse.

Därmed givetvis inte sagt att dessa företag skulle ha en ideologi som går ut på att aktivt förhindra demokratin i Burma – företag är ju i första hand till för att tjäna pengar. Men skulle då vilken verksamhet som helst vara okej, så länge den bara saknade förankring i en ideologi? Hade det alltså varit moraliskt mer rättfärdigt om Usama hade agerat likadant som han nu gjorde, men enbart inriktat sig på att tjäna pengar? Det vore ett mycket märkligt resonemang.

Därmed kan vi dra en slutsats utifrån Bauhn, nämligen att demokratin har rätt att slå mot sina fiender med dödligt våld så snart som dessa aktivt och återkommande organiserar aktioner som kan hota demokratin och döda dess medborgare. Det viktiga kan inte rimligtvis vara ideologin bakom, utan respektlösheten som visas mot de demokratiska principerna. Goda nyheter för Burmas befrielsekämpar, alltså. LÄS MER

{ 0 comments }

Bomber och Islamofobi

inlägg av Angelica Karlsson den 17 januari 2011 · 4 reflexioner

Debattinlägg av Smedjans Angelica Karlsson

Den 11 december inträffade två explosioner i Stockholm city. En person hade sprängt sig själv till döds mitt i julruschen och det kunde snabbt konstateras att det handlade om ett terroristbrott. Tio minuter innan dådet hade mannen skickat ett e-postmeddelande till både nyhetsbyrån TT och Säkerhetspolisen där han berättade att han planerat att döda andra människor och begå självmord i Allahs namn. Den dagen skapade han inte bara en ökad rädsla i Sverige utan kidnappade även hundratusentals svenskars religion.

I de följande diskussionerna ansågs ofta Islam vara orsaken till dådet – trots att både Sveriges imamer och landets muslimska organisationer fördömde attacken. Bombmannen hade flera år tidigare blivit utestängd från den moské han tillhörde i England just för att hans åsikter inte överensstämde med Islam. Ändå har han kommit att bli en av de mest omtalade och citerade representanterna för religionen i Sverige. LÄS MER

{ 4 comments }

Inte om det var lintottar

inlägg av Peter Lööv Roos den 23 november 2010 · 0 reflexioner

Debattinlägg av Smedjans krönikör Peter Lööv Roos om varför han nu bestämt sig för att gå med i medborgarrättsrörelsen Charta 2008.

Höstens terroristhysteri i Göteborg får mig att tänka på vad den svensk-iranske socialantropologen Shahram Khosravi härom året fick vara med om på en konferensresa till England. Medan ljushåriga kollegor med självklarhet snabbt passerade passkontrollen på Bristols flygplats blev han själv stoppad och förd avsides. När han under det halvtimmeslånga förhöret vägrade svara på frågor om sina föräldrar hotades han med kvarhållning i upp till nio dagar enligt The Anti-Terrorism Act. I ett ögonblick blev han förvandlad till en kvasimedborgare. Han fick veta att ”Ni vill döda oss. Vi måste skydda oss själva”. ”Ni”? ”Vi”? I oktober 1991 blev Shahram Khosravi som ung student vid Stockholms universitet Lasermannens andra offer. Skottet gick in i kinden och trasade sönder en visdomstand. Det var bokstavligen med en hårsmån som han klarade sig med livet i behåll. LÄS MER

{ 0 comments }

De får tycka vad de vill

inlägg av Mattias Irving den 15 september 2010 · 0 reflexioner

En intervju med Stefan Säfsten, kyrkomusiker i Eskilstuna församling, som tonsatt dikter av en livstidsdömd amerikansk fånge vid namn Spoon Jackson. Av Smedjans skribent Mattias Irving.

Mattias: Jag tänkte höra om du vill börja med att berätta om dig själv, din bakgrund – var kommer du ifrån?

Stefan: Ja, jag är uppvuxen i Järfälla, och jag bestämde mig mycket tidigt för att jag aldrig skulle flytta tillbaka hit. Men nu sitter jag här ändå, lustigt nog. Jag är uppvuxen i en pingstvänfamilj, med allt vad det innebär – för mig var det mest negativt, alltså inget att återvända till. Kanske att jag kan återvända till Järfälla, men inte till den traditionen.

Det positiva var att jag växte upp i ett musikaliskt sammanhang. När man så småningom började att mogna till musikaliskt så insåg jag snabbt att jag ville vidare. Nivån var för svensktoppsaktig inom de sammanhang där jag vistades, och om man ville göra något som lät lite mer klassiskt fick man kanske som bäst en klapp på huvudet och sedan var det inte så mycket mer med det. LÄS MER

{ 0 comments }

Pingstpastor Sten-Gunnar Hedin kritiserar Tobias Billströms utspel om tiggande romer som en belastning för samhället.

Han kräver besked om hela regeringen står bakom ministerns uppfattning eller inte: ”…nu glider en gammal och mycket otäck match ut på isen och domaren som borde garantera att en förföljd folkgrupp inte diskrimineras blundar”, skriver Hedin i sin debattartikel.

Billströms hårresande uttalande om romerna strider mot EU:s regler om fri rörlighet och bygger dessutom på en cynisk människosyn. Därför är det hög tid att även Svenska kyrkans företrädare gör som pastor Hedin och tar bladet från munnen om människorätt och människovärde.

Tack för klarspråk, Sten-Gunnar Hedin!
/Smedjan

Läs mer:
Artikel i Dagen.se
Inlägg seglorasmedja.se 3/8 2010: Förklara dig om romerna, Billström!

{ 2 comments }

Bjästafallet: Är kyrkans åtgärder tillräckliga?

fredag, 11 juni 2010 Brott och straff

Smedjans Angelica Karlsson kommenterar domkapitlet i Härnösands beslut:
Den hårt kritiserade prästen i Bjästa får behålla jobbet, trots han välkomnade en våldtäktsdömd 15-årig pojke till en skolavslutning förra året.

Läs mer

När kriget kom för nära

tisdag, 11 maj 2010 Brott och straff

Smedjans krönikör Angelica Karlsson har besökt New York. Läs hennes krönika om kriget som en del av den amerikanska vardagen.
Två dagar innan jag kom till Times Square hade det upptäckts en rökfylld bil med sprängämnen. Löpsedlarna täcktes med foton på den skyldige mannen. Han som i princip fått uppleva den amerikanska drömmen men valt att [...]

Läs mer

Burma 2010

onsdag, 5 maj 2010 Brott och straff

Missa inte vårens sista tankemässa i Sofia kyrka – imorgon torsdag kl. 18.30!
I augusti är det val i Burma. Nackaprästen och Burmakännaren Jerker Alf predikar om den aktuella situationen i ett av världens mest slutna länder. Är det möjligt att – trots allt- leva freden i krigets skugga?
(Jerker har skrivit flera texter här på seglorasmedja.se [...]

Läs mer

Kvinnor som bär djävulen i sitt blod

tisdag, 4 maj 2010 Brott och straff

Smedjans filmkännare Ylva Liljeholm har sett den uppmärksammade ”Underkastelsen” och frågar sig varför man i filmen använder sig av ett förlegat bildspråk som gör kvinnan till en bärare av skuld.
Regissör Stefan Jarl är som vanligt arg, och det med all rätt. Han undrar hur det kan komma sig att vi människor underkastar oss multinationella kemiföretags [...]

Läs mer

En omänsklig historia

tisdag, 27 april 2010 Brott och straff

Gästkrönika av Mikael Kurkiala om en aktuell utställning på Etnografiska muséet i Stockholm.
Människan har, enligt sociologen Zygmund Bauman, än så länge bara existerat in potentia, som en icke realiserad möjlighet. ”Människa” är då inte en benämning på en art utan på ett moraliskt tillstånd som vi som tillhör homo sapiens kan sträva emot eller [...]

Läs mer

Dags att rensa luften

onsdag, 7 april 2010 Brott och straff

Exporten av JAS-plan till Sydafrika fortsätter att uppröra. Ett år har gått av debatter, aktioner och upprop. Mattias Irving, filosof och krönikör, betraktar utvecklingen under året som gått och gör ett försök att rensa luften med svensk vapenindustri.

För lite mer än ett år sedan skrev bland andra jag själv, Ewa Lindqvist Hotz och [...]

Läs mer

Gud är död

fredag, 2 april 2010 Brott och straff

En långfredagspredikan av Niklas Olaisson.

photo credit: Maurits Burgers
”Så hann då döden upp dig/ med rå och våldsam kraft.
I en fulltecknad almanacka/ fanns ändå lite plats.”
Så sjunger Björn Afzelius och Mikael Wiehe om mordet på Olof Palme, och jag tror att vi alla minns vad vi gjorde den dagen. Den dagen då döden hann upp [...]

Läs mer

Försoning som möjlighet och nödvändighet

måndag, 29 mars 2010 Befrielseteologi på svenska

I onsdags var det 30 år sedan kardinal Oscar Romero mördades. På kvällen samlades många till minnesmässa i Lunds domkyrka. Här är biskop Antje Jackeléns predikan (Mark 12:1-12).
Hur predikar man i en mässa där man högtidlighåller minnet av en man som mördades när han precis avslutat en predikan?
Hur predikar man i en mässa till minne [...]

Läs mer