Frihet, Kärlek, Fred

Fredrika Bremer och friheten

inlägg av Red den 17 maj 2012 · 0 reflexioner

Det första referatet av tre från Seglora smedjas konferens Frihet, Kärlek, Fred.

Seglora smedjas konferens Frihet, Kärlek, Fred drog en rekordpublik att komma och fira Elin Wägners 130-årsdag i Sofia församling. I inledningen poängterade Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein att det finns de som har gått före och har skapat denna samtid som vi lever i. Vi lever i Fredrika Bremers, Ellen Keys och Elin Wägners dröm om framtiden. De är tre kvinnor som befinner sig i olika generationer men som tillsammans har verkat för kvinnosaken och freden. De är länkade till varandra och har fortsatt varandras arbete.

Birgitta Holm, foto: pardans.nu

Birgitta Holm, litteraturvetare (prof. em.)

Fredrika Bremers romanskrivande började under mottot att vi måste ändra böjningsmönstret för verbet ”jag älskar”, bort från den inskränkande heteronormativiteten, det hierarkiska och avgränsande. Detta motto kulminerar i romanen Syskonliv, som är en plädering för den horisontella kärleken, som till exempel syskonkärlek. Och freden, förstås. Där har hon en världshistorisk plats.

Bremer gjorde något för sin tid alldeles oerhört när hon under Krimkriget 1854 under stora svårigheter lät publicera en internationell fredsappell. Den möttes av hån och spe världen över; en fråga som ställdes var, har kvinnor ens pengar till porto? Under en dag ringde Bremer ändå till samtliga tidningar ute i världen för att få in den, och jag vill läsa ur upptakten till denna.

Bremer skriver oftast lätt och flyktigt, men ibland tar hon till med en fullkomligt andlös mening, som denna upptakt: ”I en tid då västerland drager mot österland, i en strid som hotar att indraga många av Europas och Asiens folk, som ska utbreda sig över flera länder likt ett stort blödande sår, sprida över orden sina sorgliga verklingar, ryckande männen ur sina hem, lämnande änkorna att sörja med sina barn, läggande bojor på handeln, försvårande livet för miljoner familjer, uppeldande alla hatfulla och bittra passioner, i denna tid har vi fattat den tanke, den förhoppning att genom kvinnorna upprätta ett fredsförbund omfattande alla jordens länder för att under en gemensam verksamhet bidraga till utveckling av ett välde av frid, välstånd och sällhet, färdigt att utbreda sig över jorden när krigens lågor har slocknat, och härjningarna är förbi.”

Bakgrunden till detta fredsfördrag var att hon hade startat små fruntimmersföreningar i Sverige, och motsvarande fanns redan ute i världen. De var en täckmantel för denna möjlighet att organisera sig i större sammanhang. Och det ledde tyvärr inte till världsfred, men ledde ändå till Kvinnoförbundet för fred och frihet, därefter till Nationernas Förbund, och sedan till FN. LÄS MER

{ 0 comments }

Nawal el-Saadawi, foto: San Cool

Den egyptiska frihetskämpen Nawal El Saadawi är på Sverigebesök för att mottaga Stig Dagerman-priset. Under sin vistelse deltar hon i flera aktiviteter. Bland annat är hon inbjuden av UN Women Sverige att besöka Södra Teatern för ett kvällssamtal om kvinnlig könsstympning och kvinnokampen i hemlandet.

Under kvällen kommer även Stina Oscarson, Birgitta Ohlsson, Anneli Martini och Bengt Berg att läsa utdrag ur Nawal El Saadawis litteratur. Margareta Winberg kommer att leda ett samtal om kvinnors rättigheter i Egypten, och Nawal El Saadawi kommer givetvis att hålla ett eget anförande.

Samtalet äger rum på Södra Teatern måndag 14 maj kl. 19.00, fri entré.

{ 0 comments }

Jesusmanifestationen 12 maj

Jesusmanifestionen utesluter hbt-frågor

inlägg av Red den 8 maj 2012 · 4 reflexioner

Religion hjärta HBT och Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS) får inte vara med som organisationer på Jesusmanifestationen 12 maj i Stockholm.

- Det här bekräftar och stärker bara att dessa frågor är viktiga att prata om och att projektet är viktigt, säger Ann Kristin Fagerlund, förbundsordförande i Sveriges förenade hbtq studenter som äger projektet Religion hjärta HBT.

Anna Burenius ordförande för KRISS är förvånad över att KRISS som kristen studentorganisation inte tillåts delta.

- Ledningen bakom Jesusmanifestationen gav som motivering att de inte diskuterar politik, och att man inte får manifestera saker i form av flaggor och plakat. Vi ser inte detta som politiska frågor, vi ser detta som kristen humanism, säger hon.

Projektet Religion hjärta hbt har pågått i snart tre år och har mött många personer och grupper som bekräftar behovet av att stärka alla delar av troende HBT-personers identitet.

Foto:www.jesusmanifestationen.se

LÄS MER

{ 4 comments }

Helgtips: Zebraflickan

inlägg av Mattias Irving den 19 april 2012 · 1 reflexion

Bild: Stockholms stadsteater

Den här helgen ges de sista föreställningarna av Zebraflickan på Stockholms stadsteater. Pjäsen är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater och Teater Fryshuset och är skriven fritt efter Sofia Åkermans bok om självskadebeteende hos unga kvinnor.

Pjäsen är minimalistisk, bestående av en ung skådespelare på ett tomt golv. Ingen rekvisita, inga scenkläder, inga stödrepliker. Det är med andra ord en tuff situation för skådespelaren Hanna Alström att helt på egen hand behålla publikens intresse i en knapp timmes tid. Till hjälp har hon ett starkt manus som placerar oss i händelsernas centrum från de första orden, som speglar läkarnas reaktion på det senaste självmordsförsöket.

Zebraflickan är inte något fredagsmys. Det är en angelägen och mörk pjäs om ett seglivat samhällsproblem som alltför ofta hamnar i skymundan i rapporteringen. Samtidigt riktar sig pjäsen delvis till ungdomar och som äldre får man stundtals sitta igenom passager som kanske snarare talar till en yngre publik.

Pjäsen bränner till på allvar när den ger en liten insyn i hur det kan gå till när samhället ska försöka gå in med vård och omsorg. Bristande resurser och godtycklighet leder till att en ung människa med självmordstankar spenderar månader av tvångsvård tillsammans med människor med kliniska psykiska diagnoser. LÄS MER

{ 1 comment }

Måndagsspaning

Hovrätten sviker de mest utsatta

inlägg av Mattias Irving den 26 mars 2012 · 3 reflexioner

En vilsen ung kvinna med Aspergers syndrom våldtogs av en ungdomsbrottsling enligt Tingsrätten, men Hovrätten rev upp beslutet. En krigsförklaring mot den minoritet av de drabbade som ändå väljer att anmäla våldtäkt, tycker smedjans Mattias Irving.

En av rättsväsendets största styrkor är också en av dess största nackdelar. Lagen ska vara lika för alla. Det är en vacker och viktig tanke, som visar sig extremt svår att genomföra. Ett viktigt led i strävan efter att inte skapa ett A- och ett B-samhälle är att lagen tolkas med konservativa glasögon. Förändringar ska inte ske lättvindigt, utan det ska finnas en grundtrygghet som medborgare i att veta att lagens uttolkare tar hänsyn till en minsta gemensamma nämnare i samhället.

Det stora problemet är att lagtolkningar därmed ofta bildar motlut inför angelägna förändringar i samhället. Rättsväsendets inneboende långsamhet tjänar inte bara till att öka tryggheten, utan också till att bevara förtryckande praktiker och tankemönster. Ett tydligt och tragiskt exempel på detta gav Hanne Kjöller när hon beskrev den unga kvinna som diagnosticerats med Aspergers syndrom. När hon avvek från sjukhuset och hamnade i dåligt sällskap var hon socialt försvarslös mot ungdomsgängets påtryckningar.

Kvällen slutade i en våldtäkt inne på en toalett efter en fest som hon inte velat gå på. Förövaren dömdes i tingsrätten till två års fängelse, men friades sedan av hovrätten, som bland annat menade att kvinnans berättelse om händelseförloppet varit vag och att hon haft svårt att sätta ord på händelseförloppet.

Kjöller redogör för en domarkår som saknar förmåga att sätta sig in i en värld där språket inte är en självklar gåva. De menar att den unge mannen skulle frias eftersom flickans ”uttrycksformer kan ha varit svårtolkade”. Det åligger alltså kvinnan att säga nej på ett sådant sätt att en berusad, kanske narkotikapåverkad 20-årig man med kriminellt förflutet ska ”förstå henne”.

I Brottsbalken 6 kap. §1, 2 st. står det för övrigt att den som utnyttjar en person i hjälplöst tillstånd, exempelvis påverkad av sjukdom, ska betraktas som lika skyldig som den som fysiskt tvingat sig på en annan.

Domarnas inställning i detta våldtäktsmål hade i övriga delar av rättsväsendet betraktats som obegriplig. Skulle samma domare anse att en muntlig överenskommelse var bindande i ett civilrättsligt mål, om den ingicks på ett språk som bara en eller ingen av parterna begrep? Skulle de anse att ett kontrakt var giltigt om det var obegripligt formulerat eller oläsligt när det skrevs under?

Eva Nordin-Olson, ordförande i Autism- och Aspergerförbundet, är mycket kritisk till att hovrätten rivit upp domen. Till SvD uttrycker hon en oro för att personer som inte har förmåga att säga nej på ett normerat sätt riskerar att bli rättslösa.

Våldtäktslagstiftningen i Sverige har gått igenom många revideringar genom åren. Fram till 1965 fanns det inga påföljder till våldtäkter inom äktenskapet. Först 1984 skärptes lagen så att offrets agerande och uppförande inte längre skulle tillskrivas vikt i målet, detta efter intensiv debatt driven av Maria-Pia Boëthius. Knappt 30 år senare verkar denna skärpning fortfarande inte ha fått genomslag. LÄS MER

{ 3 comments }

Måndagsspaning

Lika anonymt som näthatet är nätkärleken

inlägg av Mattias Irving den 19 mars 2012 · 2 reflexioner

Det är något sjukt i populärkulturen. Samtidigt som hundratals nya filmer ständigt misslyckas med att gestalta en kvinnlig närvaro på vita duken, tvingas många killar till anonymitet när de istället blir fans av teveserier som faktiskt vågar lyfta fram starka kvinnor. Mattias Irving skriver måndagsspaning om det udda barnprogrammet som har tagit en hel generation unga män med storm.

Den senaste veckan har varit vårens influensavecka. De första dagarna är okej, men vad ska en ta sig till när tristessen börjar smyga sig på, när en fortfarande är så sjuk att det knappt går att öppna en bok, än mindre tillgodogöra sig det som står? När jag inte riktigt har koncentrationen att följa ett nyhetsinslag från början till slut? I väntan på bättre tider får en roa sig på de sätt som står till buds. Så jag ägnade en dag åt att titta på en säsong av barnprogrammet My Little Pony: Friendship is magic, från 2010.

Visst, dessa dagar har kanske inte inneburit höjdpunkten på min intellektuella bana. Men om vi tar och skippar pretentionerna och snackar lite barnfilm på allvar, så påminns vi snart om att ämnet kultur för barn är något som givetvis berör oss alla. Hur mycket tog inte den tidigare smått insomnade debatten om ordet ”hen” fart efter den där lilla barnboken om monsterhunden?

Det är viktigt att ge barn tillgång till en kultur som stödjer dem att utveckla sig som personer och uppmuntrar dem att fundera på alla sina upplevelser. Men det är en djungel som är svår att orientera sig i. Det finns starka marknadskrafter som gör allt för att sälja in produkter hos barnen, över huvudet på intet ont anande föräldrar. Så har vi tv-spelen, som kan handla om allt från brutala gangstermord till att spela gitarr. Det är inte helt lätt att som förälder hålla sig orienterad i vad barnen spelar.

Slutligen har vi Internet, som ju är en kultur där också vi som vuxna ofta går vilse. Machoidealen frodas, och det finns få ställen på nätet som är så machobetonade som diskussionsforumen. Där är lyckligtvis andelen barn väldigt låg. Döm om min förvåning därför, när jag under veckan som gick upptäckte att den där pastellfärgade ponnyserien som jag följde under en febrig eftermiddag har fått en stor och livaktig subkultur mitt i den smet av sexism och jargonger som råder i vissa hörn av Internet.

Vi pratar alltså om unga män som älskar My Little Pony, och står upp för det i en miljö som bara kan betecknas som fientlig. Samtidigt som jag upptäckte detta, fann jag att de till och med har fått ett eget namn: Bronies (av ”brother” och ”pony”). Är det inte lite fascinerande? LÄS MER

{ 2 comments }

Måndagsspaning

En huvudlös debatt

inlägg av Mattias Irving den 12 mars 2012 · 3 reflexioner

Feministiska initiativ fortsätter att väcka spännande debatter. Ett nytt könsneutralt pronomen fortsätter att väcka känslor, liksom förra veckans artikel i DN om leksaker som förstärker könsroller. Men när den kulturella tidningen Axess släppte sitt förra nummer uppfattades det av många som ett i det närmaste antifeministiskt initiativ. Mattias Irving skriver en idéhistorisk genomgång till det kanske mest omtalade tidskriftsomslaget sedan burkan på tidningen SANS.

Axess, temanummer om feminismen

Sedan Axess publicerade sitt omtalade temanummer om feminismen har jag begrundat omslaget, föreställande danserskan Salomé och Johannes Döparens avhuggna huvud. Numret väckte omedelbart debatt. Flera konstvetare ville inte kännas vid de råa undertonerna, de tysta anklagelserna om våldsbejakande extremfeminism som kunde tolkas in i den klassiska bilden. Porträttet av Salomé kunde istället sägas präglas av en nyuppvaknad nyfikenhet inför kvinnans autonomi och egna vilja.

Bram Dijkstra, litteraturprofessor i San Diego, har noterat hur Salomémotivet blev allt vanligare i Europa under den omvälvande tiden kring fin-de-siècle. Kvinnorörelsen växte sig sakta allt starkare i land efter land och en märkbar oro för denna kvinnans nya agens kom att porträtteras genom gestalten känd som la femme fatale – bland annat i en närmast explosionsartad produktion av nya verk föreställande en nyckfull och känslokall Salomé. Men även andra mordiska kvinnogestalter ur historiens arkiv dammades av i den galanta senviktorianska överspändhetens smått neurotiska skapardrift: Medusa, Lilit och Delila blev vanliga sekelskiftesmotiv för konsten och litteraturen. En av tidens mest populära verk, Bram Stokers Dracula, avhandlar med kraftfullt symbolspråk de attacker som förryckta kvinnor begick mot sina män, ledda av fjärran och oheliga krafter.

Dijkstra ser dock tropen bakom Salomé an med särskilt intresse. I hennes gestalt menar han att vi kan finna en symbol för femme fatalens inneboende perversion, hennes särskilda förmåga att genom sina fysiska lockelser förinta mannens psyke, så tydligt illustrerat med Johannes Döparens avhuggna huvud.

I takt med att tidsandan förändrades, intog gestalten Salomé en alltmer central och ödesdiger plats i dramat omkring Johannes Döparens död. Främst i Oscar Wildes berömda drama från 1893 gick hon från bibelns berättelse om den lättlurade flickan vars vilja formades av modern Herodias till att istället framställas som en ung, attraktiv och sexuellt autonom kvinna som samtidigt ägde ett iskallt och oförklarligt begär efter blod och hämnd. LÄS MER

{ 3 comments }

”Där mitt hjärta slår”

onsdag, 7 mars 2012 Feminism

Prästen Karin Öhagen tipsar om filmen ”Där mitt hjärta slår”, som visas imorgon på Internationella kvinnodagen den 8 mars klockan 20 på SVT2.
Den 8 mars firas Internationella kvinnodagen. För den som vill uppmärksamma dagen som påminner oss om att vi måste fortsätta kämpa för en jämställd värld vill jag [...]

Läs mer

Inför kvinnornas dag

måndag, 5 mars 2012 Feminism

Inför veckans stora händelse, Internationella kvinnodagen, skriver Mattias Irving sin måndagsspaning om varför feminism fortsätter att vara en av de viktigaste frågorna i vår samtid. Är det verkligen bara kvinnorna som gynnas när feminismen blir alltmer folklig? Kan vi lyfta diskussionen från det enkla motsatsperspektivet, och blicka mot en framtid där jämställdhet är något större [...]

Läs mer

Kvinnokamp från Hagar till Bremer

tisdag, 28 februari 2012 Feminism

Den första söndagen i fastan har nu förflutit. Ewa Lindqvist Hotz predikade i Sjöstadskapellet i Hammarby sjöstad på Seglora smedjas temadag om kvinnorna, freden och medborgartanken. Nu kan även du som inte fanns med på plats ta del av predikan.
”Det går inte att komma undan Bibeln. Religiösa texter bildar ett fundament för hur vi lever [...]

Läs mer

Värna det mänskliga allas vårt ansvar

tisdag, 21 februari 2012 Feminism

Öppenhet, fredlighet och gemenskap, så sammanfattar Seglora smedja den agenda som nu stämplas som ”vänsterpolitisk” av somliga konservativa teologer. Borde det inte uppröra den kyrkliga, socialt engagerade borgerligheten att på detta sätt exkluderas från kampen för en debatt som är fri från främlingsfientlighet, undrar Smedjan?
Fortfarande talar vi om terrordåden den elfte september som en avgörande [...]

Läs mer

Svenska kyrkan kan göra skillnad i Burma

torsdag, 16 februari 2012 Feminism

Ett möjligheternas fönster har oväntat öppnats i Burma. Se intervjuer med två av landets ledande teologer dr. Maung Maung Yin och dr. Anna May Sai Pa om att Svenska kyrkan kan påverka den demokratiska utvecklingen i Burma. Se också Ewa Lindqvist Hotz och Bengt Kristensson Ugglas debattartikel i dagens Kyrkans tidning.

Läs mer

Tysta inte Fadime!

fredag, 27 januari 2012 Debatt

Debattören och skribenten Nasrin Sjögren skrev förra veckan en text på SVT Debatt som ifrågasatte svenska feministers hållning gentemot hedersvåldet som användbart begrepp. Hon namnger bland annat Seglora Smedja som en av de röster som ifrågasatt hedersvåldet, på grund av Mattias Irvings artikel där han redogjorde för hur slarvigt våldet mot kvinnor debatteras i [...]

Läs mer

Våldet mot kvinnor debatteras slarvigt

torsdag, 19 januari 2012 Brott och straff

I samband med tioårsdagen för det tragiska mordet på Fadime har medierna på ett föredömligt sätt lyft fram den stora frågan om våldet mot kvinnor. Samtidigt har en allt tydligare kritik mejslats ut mot den så kallade ”kulturrelativismen”. Kulturrelativismens kritiker behöver inte bara precisera sig i sin kritik, utan även noggrannare betänka den egna positionen, [...]

Läs mer