Frivilliga är viktiga för kyrkans framtid

inlägg av Red den 30 oktober 2012 · 2 reflexioner

Foto: www.centerkvinnorna.se

Den välkända centerprofilen Karin Söder höll välkomsttal när Centern hade kyrkoträff i Adolf Fredriks kyrka. Hon diskuterade bland annat idéprogram för kyrkopolitiken och olika strategier för att engagera människor i kyrkan. Seglora smedja återpublicerar här hennes tal.

Tiden går fort. Inom 1 år har vi val i Svenska Kyrkan, där Centern sedan länge har en stark position med goda företrädare på alla poster också i den fria kyrkan, skild från staten.

En intensiv debatt pågår om nomineringsgruppernas namn. Centerns partistyrelse har bestämt, att vi skall gå fram med partinamnet. Genom detta har vi också avgivit en tydlig varudeklaration vad gäller våra samhälleliga grundvärderingar, som också bär oss när vi skall fatta beslut i Svenska Kyrkan. Däremot skall vi vara tydliga med att vårt beslutsfattande inte får styras av t.ex. partistyrelsen. Det finns anledning att fundera över vilka gemensamma grundvärderingar, som styr t.ex. POSK, Frimodig kyrka eller Borgerligt alternativ.

För närvarande pågår ett idéprogramarbete inom Centern. Naturligtvis måste våra nedärvda grundvärderingar finnas kvar i slutdokumentet, annars går vi vilse. Redan 1912 markerades i Bondeförbundets program att: ”Rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpades i allmänna angelägenheter” . Detta gällde då den framväxande välfärden. Under många år därefter har en motsvarande tes varit vägledande för dem som valt Centern som sitt parti: ”alla människors lika värde och rättigheter”. Kent Johansson, Centerns EU-parlamentariker påminde om detta i en artikel häromdagen. Han pekade även på några viktiga framtidsfrågor däribland: ”Vikten av eldsjälar i ett starkt civilsamhälle med ett levande organisations- och föreningsliv”. Här inryms också våra uppdrag i den fria svenska kyrkan, som är en del av civilsamhället. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Påskupprop, vad hände sen?

Kyrkan ska berätta när människor far illa

inlägg av Mattias Irving den 23 augusti 2012

Nyfattigdomen tvingar allt fler att söka hjälp hos diakonin, men socialförsäkringsministern är nöjd med de utförda reformerna. Idag kommenterar ärkebiskop Anders Wejryd diakonins nya situation.

Igår sade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson till Seglora smedja att han är nöjd med samtalen han hade med Sveriges Kristna Råd förra året i samband med diakonernas upprop för de utförsäkrade. Nu har det gått snart ett och ett halvt år och diakonerna får bara mer och mer jobb. Är du idag lika nöjd som Kristersson med hur det blev?

Vår uppgift var att visa på att människor far illa och kommer i kläm. Den uppgiften står kvar eftersom människor fortsätter att fara illa.

Kommer du att belysa barnfattigdomen inför toppmötet för barns rättigheter och livsmod i Uppsala i november?

Hur barn i utsatta situationer har det kommer att belysas både i och inför mötet. FN:s barnkonvention slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Hela samhället har ansvar för att barnets rättigheter tillgodoses. Svenska kyrkan vill, tillsammans med andra, verka för barnets bästa. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Påskupprop, vad hände sen?

Kommunerna ska inte lämna över ansvaret till diakonin

inlägg av Mattias Irving den 22 augusti 2012 · 1 reflexion

Ulf Kristersson, foto: Regeringskansliet

Seglora smedja har tidigare rapporterat om den allt större belastningen på kyrkans diakonala verksamhet. Mats Högelius, Diakonicentralens chef i Lund, är kritisk och menar att de redan utsatta har fått det kämpigare, medan de som har det gott ställt får det allt bättre.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson besvarar här kritiken.

Ulf Kristersson pekar på Arbetsförmedlingens nya roll som en konkret åtgärd för att minska nyfattigdomen.

- Det är bra att den som varit sjukskriven i 2.5 år får sina möjligheter till arbete eller arbetslivsinriktad rehabilitering utredda hos Arbetsförmedlingen. Ungefär hälften påbörjar också en resa tillbaka till arbete igen, säger ministern till Seglora smedja. Det finns inget som tyder på att de som når maxtid i sjukförsäkringen går till försörjningsstöd, menar han. Enligt studier från Sveriges kommuner och landsting uppskattas endast 1 procent av utgifterna för försörjningsstöd gå till dem som lämnat sjukförsäkringen, säger Kristersson.

Kristersson spårar flera orsaker till fattigdom.

- I en bredare mening handlar fattigdom i Sverige i mycket hög grad om ensamstående med barn där den andre föräldern inte fullt ut bidrar till barnens försörjning, och – i ännu högre grad – om invandrade familjer som inte fått fäste på arbetsmarknaden. Här finns inga genvägar. Att fler försörjer sig själva genom arbete och att alla tar ansvar för sina barn även ekonomiskt, är en förutsättning för att samhället ska kunna ge gott stöd till dem som inte kan arbeta, säger han.

”Om kommuner brister i sitt ansvar ska det prövas rättsligt”

Kommunerna får aldrig lämna över det offentliga ansvaret till diakonin, anser Kristersson vidare.

- På den punkten måste man vara noggrann och kristallklar: Det offentliga ansvaret gäller enligt lag, varken mer eller mindre. Det betyder att kommuner inte kan och inte ska ”lämna över” till exempelvis diakonin sådana uppgifter som kommunerna enligt lag är skyldiga att bistå med. Om kommuner brister i sitt ansvar ska det prövas rättsligt. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Stockholm Pride 2012

Prioritera Pride, Svenska kyrkan!

inlägg av Red den 17 augusti 2012 · 7 reflexioner

Karin Öhagen

Angelica Karlsson

Prästen Karin Öhagen och journalisten Angelica Karlsson skriver om vikten av att Svenska kyrkan prioriterar att delta i Prideparaden. I takt med att paraden vuxit till en folkfest som lockar allt större grupper måste kyrkan vara med och dela glädjen och allvaret.

Svenska kyrkan har kommit långt när det gäller rättigheter för homo-, bi- och transsexuella (HBT). Beslutsfattarna i Svenska kyrkan kan med all rätt känna stolthet över att de år 2009 tog ställning för samkönade äktenskap och alla människors lika rätt till kärlek oavsett sexuell läggning. Faran med stolthet är dock att den kan bli passiviserande och det finns fortfarande mycket kvar att göra. Kyrkan har viktig kunskap och erfarenhet att bidra med, och samtidigt måste vi visa att vi inte har somnat utan att kampen för all ömsesidig kärlek fortsätter.

På årets Pridefestival var vi ett sextiotal personer som gick i paraden under samlingsnamnet ”Kyrkan på Pride”. Under parollen ”Störst av allt i kärleken” gick vi stolta från Humlegården till Tantolunden för att visa att vår kyrka är öppen för alla oavsett sexuell läggning. I gruppen gick bland annat Stockholms biskop Eva Brunne och Västerås stifts stiftsadjunkt Mikael Mogren. Även om entusiasmen och viljan hos oss deltagare var stor blev paraden inte riktigt som vi tänkt oss. Av ekonomiska skäl hade kyrkan inte något flak vilket gjorde att vi blev helt överröstade av flaket framför.

Biskop Eva Brunne, Angelica Karlsson och Karin Öhagen på Pride. Foto: Mikaela Persson

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

I vandrarprästens fotspår

Nomaden behöver ingen predikstol

inlägg av Red den 7 augusti 2012 · 3 reflexioner

Olle Sahlström skriver idag sin avslutande del av krönikan om vandrarprästen David Petander, som tog med sin prästgärning ut på vägarna under nittonhundratalets början.

Jag är i Falun. Jag vill se, känna lukten av staden som den var när David Petander vandrade in här i augusti 1911. Men jag får leta länge för att hitta de få gamla kvarter som är kvar. Här gick grävskoporna fram på ett sätt som jag alltid kommer att sörja.

Jag stannar några dagar, efter mer än trettio mil i hans fotspår behöver jag vila. Jag är på väg till Västerås. För det var där hans vandring fick ett hastigt slut. Det var 1914, några månader före krigsutbrottet. Han skulle mobiliseras till krigstjänst, men vägrade och ställdes inför krigsrätt i Sundsvall. Några månader senare, hösten 1914 avled han. Diagnosen löd: Inflammation i hjärtmuskeln. Men jag tänker att han dog av hjärtesorg.

”Han blandar ihop jord och himmel, och det är farligare än något annat”, sade en gammal man från Ånge. Och i samma takt som skaran av människor som lyssnade på honom växte, väckte hans predikningar stort motstånd och rädsla, särskilt inom Svenska Kyrkan och frikyrkliga samfund. Han var ”överdriven”, ”sjuklig” i sitt sätt att leva. Han spred villoläror, värst av dem alla var ”gärningsläran”.

Jag vet mer om arbetarrörelsen än om Svenska Kyrkan och jag tror mig veta vad som skulle ske i vår tid med en man eller kvinna i den rörelsen som likt David Petander fullt ut följde sitt samvete, sin inre röst. Men vad skulle ske i Svenska Kyrkan?

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

I vandrarprästens fotspår

Det bortglömda arvet från Petander

inlägg av Red den 1 augusti 2012

Författaren Olle Sahlström har under sommaren gått i vandrarprästen David Petanders fotspår. Hans tankar om Petanders radikala budskap till kristenheten publiceras på Seglora smedja i tre delar.

Jag är i Ånge, Medelpad. Det var här David Petander, Vandrarprästen, levde och verkade i fyra år, fram till den dag, tidig vinter 1910, då han tog av sig prästkappan och började gå.

Den tillförordnade kyrkoherden i Borgsjö- Haverö församling, Per- Axel Larsson, väntar. Han ska visa mig kyrkan i Borgsjö som ligger någon mil öster om Ånge. Jag sätter i kyrkbänken längst fram och ser upp mot predikstolen med sina gyllene kors, minst två meter höjer den sig över mitt huvud. Det var i den han inte ville stå.

Nära kyrkan ligger Hembygdsgården. Jag berättar för Florence Savander om Vandrarprästen. Hon erinrar sig att två systrar i Ånge för länge sedan hade lämnat in en stor kartong med hans prästkappa. Och på golvet i ett rum, fullpackat med gamla kläder, drar hon fram kartongen. Jag vill ta kappan på mig, och får det, en knälång, enkelknäppt svart med höga kragar. Känner på ett märkligt sätt att jag kommer honom närmare. Anar hans kraft och känslighet, en vibrerande, gränslös känslighet.

Och nu står jag här, i en gammal prästkappa, som den naturligaste sak i världen känner jag att den är en del av mig. Jag, som bannat kyrkans präster en stor del av mitt liv och blev ombudsman i den andra kyrkan, arbetarrörelsekyrkan, den utan Gud.

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Temasöndag

Referat: Rätten till ”Den blomstertid”

inlägg av Red den 14 maj 2012 · 1 reflexion

Varje år i maj månad har det utbrutit debatter i svensk media om ifall man kan ha skolavslutningar i kyrkan. Vad är egentligen religionens roll i samhälle och offentlighet idag? Det är också en större debatt, som idag pågår i hela norden. Hur ska vi som kyrka orientera oss i en ny kontext? Referat från Seglora smedjas temasöndag ”Rätten till Den blomstertid”.

Olav Melin, mediaansvarig på tankesmedjan Magma och mångårig redaktör i den kyrkliga pressen.

Jag har ett ambivalent förhållande till detta med skolavslutningar. Här i Sverige hade min dotter två timmar religion på ett år: En timme handlade om livets ord, en timme handlade om scientologerna. Sedan hade man skolavslutning i kyrkan, men utan att höra ett enda Guds ord.

Därför är jag ambivalent. Varför ska vi inte sprida guds ord, när detta ju är kyrkans uppgift?

Detta är givetvis en rest sedan Svenska kyrkan var statskyrka. Vi har aldrig haft det så i Finland, och därför har vi aldrig heller haft några skolavslutningar i kyrkan. Däremot sjunger vi Den blomstertid. Vi för också en livlig debatt om ifall man borde upphöra med den traditionen. Samma debatt inträffar också kring jul, och det har startats en kampanj på nätet, driven av kända kulturpersoner som vill få bort den kristna traditionen från skolavslutningen.

En popstjärna har skrivit om texten till Den blomstertid till att istället heta Sommarsång, med sekulär text. Det satsades hundratusentals euro för att göra den nya versionen till en succé, men eleverna gillade det inte. Projektet floppade. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Kyrkans identitet blir till i mötet med andra

måndag, 5 december 2011 Folkkyrka

Idag måste allas våra identiteter formuleras i relation. Vi är inte vad vi är i ensamt majestät. Vi kan bara trona på minnen från fornstora dar, om vi är nöjda med att sitta bakom plexiglas på Historiska Muséet men vi vill ju mer än det. Vi kan inte komma med en färdig identitet till den [...]

Läs mer
/div

”Den kristna tron är internationell”

torsdag, 29 september 2011 Folkkyrka

I tisdags öppnade ärkebiskop Anders Wejryd kyrkomötet – Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Hans tal lyfte fram kyrkan som samhällsbyggare i mångfaldens tid. Med tanke på det förrädiska talet som hörs allt oftare, om att stärka den kristna identiteten som om det innebar ett murbyggande mot andra, känns ärkebiskopens hållning mer angelägen än någonsin. Seglora [...]

Läs mer
/div

Kyrkan – en klassfråga?

söndag, 11 september 2011 Folkkyrka

Referat från temasöndagen den 4 september
Hösten började i Sofia församling den 4 september, med en högmässa som var fylld av både musik och folk. Men söndagen fortsatte även med en temadiskussion som berörde kyrkan och dess medlemskap, under rubriken: Är kyrkan en klassfråga?
Smedjans Helle Klein inledde med att beskriva klassbegreppet. Trots att vi länge knappt [...]

Läs mer
/div

Nytänkande om konfirmandundervisning

fredag, 2 september 2011 Folkkyrka

- Vi kommer att på ett annat sätt utgå från konfirmandernas behov och de kommer att möta representanter från olika religioner, inte bara från kristendomen, säger Katrin Nymberg, ungdomspräst i församlingen.
Det började med att Sorsele församling hade låg konfirmandstatistik.
- Mindre än 30 procent av ungdomarna konfirmerade sig, säger Katrin Nymberg.
För att få en lösning på [...]

Läs mer
/div

Manifestera mångfaldens Sverige

måndag, 29 augusti 2011 Folkkyrka

På lördag uppmärksammar vi Månens högtid på Skansen. Eid-al Fittr är den muslimska högtid som avslutar fastemånaden Ramadan. Seglora smedja inbjuder till samtal om den muslimska festen och om Islam som en del av det svenska kulturarvet i går, i dag och i framtiden. Medverkande från alla de tre abrahamitiska religionerna: judendom, kristendom och islam. Sång, [...]

Läs mer
/div

Dags för motståndets etik

fredag, 12 augusti 2011 Döden

Det har gått tre veckor sedan terrorattentatet i Norge. Hur kan vi alls tala om Uppståndelsens ljus eller livets seger när så mycket i vår tid präglas av död och förintelse, skriver Helle Klein i en krönika. Hon menar att det är dags att göra 22 juli-teologi och formulera en motståndets etik.
”På ingenting kan jag [...]

Läs mer
/div

Till Ungdomen kan komma att bli psalm

torsdag, 11 augusti 2011 Folkkyrka

Nordahl Griegs kampsång Till Ungdomen har sjungits många gånger dessa mörka dagar i Norge. Smedjan uppmärksammade nyligen Lars Åke Lundbergs fina översättning av sången. Nu föreslås Till Ungdomen att ingå i Norska kyrkans psalmbok.
- Det är ett fotavtryck av det dramatiska skeendet som nationen befann sig i när psalmboken blev till, säger kyrkorådets ledare Jens-Petter [...]

Läs mer
/div

En enda kropp

torsdag, 4 augusti 2011 Folkkyrka

Mir Englund-Dusim är fritidspolitiker i Göteborg där han sitter i kommunfullmäktige för Miljöpartiet. Vid sidan av detta är han skribent och debattör samt läser socialt arbete på Göteborgs universitet.
Så är vi fastän många en enda kropp… Vi har alla hört denna bekännelse fler gånger än vad vi kan räkna till. Tron på en kyrka är [...]

Läs mer
/div

← Föregående inlägg