Temasöndag

Referat: Rätten till ”Den blomstertid”

inlägg av Red den 14 maj 2012 · 0 reflexioner

Varje år i maj månad har det utbrutit debatter i svensk media om ifall man kan ha skolavslutningar i kyrkan. Vad är egentligen religionens roll i samhälle och offentlighet idag? Det är också en större debatt, som idag pågår i hela norden. Hur ska vi som kyrka orientera oss i en ny kontext? Referat från Seglora smedjas temasöndag ”Rätten till Den blomstertid”.

Olav Melin, mediaansvarig på tankesmedjan Magma och mångårig redaktör i den kyrkliga pressen.

Jag har ett ambivalent förhållande till detta med skolavslutningar. Här i Sverige hade min dotter två timmar religion på ett år: En timme handlade om livets ord, en timme handlade om scientologerna. Sedan hade man skolavslutning i kyrkan, men utan att höra ett enda Guds ord.

Därför är jag ambivalent. Varför ska vi inte sprida guds ord, när detta ju är kyrkans uppgift?

Detta är givetvis en rest sedan Svenska kyrkan var statskyrka. Vi har aldrig haft det så i Finland, och därför har vi aldrig heller haft några skolavslutningar i kyrkan. Däremot sjunger vi Den blomstertid. Vi för också en livlig debatt om ifall man borde upphöra med den traditionen. Samma debatt inträffar också kring jul, och det har startats en kampanj på nätet, driven av kända kulturpersoner som vill få bort den kristna traditionen från skolavslutningen.

En popstjärna har skrivit om texten till Den blomstertid till att istället heta Sommarsång, med sekulär text. Det satsades hundratusentals euro för att göra den nya versionen till en succé, men eleverna gillade det inte. Projektet floppade. LÄS MER

{ 0 comments }

Folkkyrka i dag - vilket folk, vilken kyrka?

Kyrkans identitet blir till i mötet med andra

inlägg av Red den 5 december 2011 · 3 reflexioner

Idag måste allas våra identiteter formuleras i relation. Vi är inte vad vi är i ensamt majestät. Vi kan bara trona på minnen från fornstora dar, om vi är nöjda med att sitta bakom plexiglas på Historiska Muséet men vi vill ju mer än det. Vi kan inte komma med en färdig identitet till den andre, skriver Seglora smedjas spanare Hans Ucko apropå höstens debatt om kyrkans identitet.

Då och då under sensommaren och hösten blev jag påmind om att frågan om kyrkans identitet stod högt på dagordningen i kyrklig press. Det uttrycktes farhågor för att den kyrkliga identiteten var på väg att schackras bort till förmån för ett slags allmän välvillighet och suddighet, framför allt i relation till människor av annan tro bosatta i landet.  Det gällde att visa klart och tydligt vem man tror på, hurudan Gud är och hur kyrkan bara måste karakteriseras. Människor av annan tro och framför allt muslimerna i landet kännetecknades av en tydlig och ovedersäglig identitet, vilket demonstrerade att det inte kunde vara fel med en kyrka, som var lika klar i identitet och tydlighet. Fram för raka vinklar och kanter i kyrkans meny och framställning.

Åtskilliga tankar vädrades och de flesta hade jag kommit i kontakt med under mina år som ansvarig inom Kyrkornas Världsråd för den interreligiösa dialogen. Där återkom farhågorna för en tro, som ansågs för öppen.  Jag undrade hur öppenhet någonsin kunde bli för mycket. Hörde deras öron vad deras mun sade?

Jag är tacksam för invitationen att som spanare åt Seglora smedja ge ett bidrag till debatten.

1. Risken med talet om stärkt identitet är att man lätt fastnar i skalet men saknar kraft att ta sig in i kärnan; man tror att periferin är centrum och man bidrar snarare till att förkunna ytlighet än trons djup.

2. När man vill stärka kyrkans identitet, är det lätt hänt att man i princip övertar identitetsmarkerkingar såsom vore de detsamma som när man med dekaler på bilen eller väskan vill visa att man hejar på ett fotbollslag. Identitetsmarkerkingar tenderar att stelna: att bära kors gör en inte nödvändigtvis till en tydligare kristen. Det man själv bedömer som tydlighet och identitet kommer med ett bagage, en historia av kyrklig makt. Det kan kännas skönt men det ligger lite automassage i ivern att visa på att kyrkan har en tydlig identitet.

3. Den kyrkliga identiteten behöver den andre för att bli meningsfull. När man arbetar på den i ”splendid isolation” blir den förgörande för både den andre och lika mycket för en själv.

1983 samlades lutheraner och judar i Stockholm till en dialog om Luther. Såsom brukligt är i sådana sammanhang skulle deltagarna enas om ett uttalande. Detta skulle bestå av en judisk del, en luthersk del och en gemensam del. Den judiska gruppen samlades i ett rum i synagogslokalerna på Wahrendorffsgatan i Stockholm och den lutherska i ett annat. Vi fick läsa varandras deklarationer så att vi skulle kunna få hjälp och inspiration att fundera över hur det gemensamma uttalandet skulle kunna utformas.

LÄS MER

{ 3 comments }

”Den kristna tron är internationell”

inlägg av Red den 29 september 2011 · 1 reflexion

I tisdags öppnade ärkebiskop Anders Wejryd kyrkomötet – Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Hans tal lyfte fram kyrkan som samhällsbyggare i mångfaldens tid. Med tanke på det förrädiska talet som hörs allt oftare, om att stärka den kristna identiteten som om det innebar ett murbyggande mot andra, känns ärkebiskopens hållning mer angelägen än någonsin. Seglora smedja publicerar därför hela talet här.

Ers kungliga höghet, herr talman, herr landshövding, herr statsråd, magnifice rector, honoured guests from far and near, alla särskilt inbjudna, systrar och bröder kyrkomötesombud och biskopar – och alla ni andra! Må vi hålla vårt kyrkomöte med öppna sinnen, öppna för vad Gud vill säga oss genom Ord och sakrament, tradition, samtid och tolkning – och genom varandra!
Svenska kyrkan är ingen statskyrka. Det är slut med det. Ändå denna kraftfulla närvaro av det offentliga Sveriges högsta företrädare! Ni är här för att ni själva har valt det. Ni är inte här för att ni måste. Och jag tror ni har valt rätt. Svenska kyrkans kyrkomöte går inte i ledband. Våra kyrkomötesombud och biskopar väljer själva, inom samvetets gränser, ansvariga inför Gud och människor. Men detta är Sveriges utan jämförelse största medlemsorganisation. Ni är här och bekräftar dess kraft och ansvar. Svenska kyrkan kan och ska påverka samhället – och den gör det.

När Svenska kyrkan sköter sitt uppdrag så frigörs människor till övertygelser, frimodighet, tillit och förtröstan. Sådant behöver vårt samhälle och sådant bygger ett gott samhälle! Svenska kyrkan är en viktig samhällsbyggande kraft. I den långsamma framväxten av mänskliga rättigheter och däribland religionsfrihet har traditionen från profeterna, apostlarna och Jesus själv varit mycket betydelsefull. Kampen om religionsfrihet fördes och förs också mot kyrkoorganisationer själva – men budskapet i sig, som kyrkan fått att förvalta, sprängde och spränger styrande traditioner, auktoritära kyrkoorganisationer, det bestående. Som förr, med profeterna, när de haft kraft.

Den kristna tron blev, från apostlarnas tid, internationell. Den kunde inte stanna i ett folk (vad det nu är), i en nation (vad det nu är), i ett språkområde. Det gick fort. Det första krismötet om hur mycket man egentligen fick anpassa sig till olika omgivningar och traditioner hölls redan år 50, apostlamötet i Jerusalem som Apostlagärningarna beskriver i kapitel 15, mindre än tjugo år efter Jesu död och uppståndelse. Sedan har kristen tro förvisso ofta kidnappats av makt och nationella intressen, från kejsar Konstantin och framåt. Gud har alltid varit på våra soldaters sida, har många påstått, oavsett vilka ”vi” har varit. Genom sin internationalism och sin inriktning på nåd istället för förtjänst, inte minst illustrerat av sjutton- och artonhundratalets dynamiska missionsrörelser, så har den kristna kyrkan i alla fall gjort det moraliskt omöjligt att hävda att några människor står närmare Gud än andra eller är förtjänta av bättre livsvillkor än andra. Det är ett hårt tal – men sanningen är alltid bäst i längden.

Svenska kyrkan och Svenska kyrkans företrädare har skäl att stå upp för sitt ärende. Det vi har fått del av tror vi är bra för människor, bra för livet, bra för gemenskapen och individen. ”Vi för vår del kan inte låta bli, att tala om vad vi har sett och hört”, som många av er sjungit.

LÄS MER

{ 1 comment }

Kyrkan – en klassfråga?

inlägg av Red den 11 september 2011 · 1 reflexion

Referat från temasöndagen den 4 september

Hösten började i Sofia församling den 4 september, med en högmässa som var fylld av både musik och folk. Men söndagen fortsatte även med en temadiskussion som berörde kyrkan och dess medlemskap, under rubriken: Är kyrkan en klassfråga?

Smedjans Helle Klein inledde med att beskriva klassbegreppet. Trots att vi länge knappt har pratat om klass så ser vi nu att begreppet är på väg tillbaka igen. Frågorna som vi har att besvara är: Vilka är kyrkan till för? Vilka gränser och trösklar finns det som vi kanske är omedvetna om?

Första att ta ordet i den församlade panelen var Jonas Bromander, chef på svenska kyrkans analysenhet. Utifrån fyra olika exempel beskrev han kyrkan utifrån ett klassperspektiv.

Det finns anledning att fundera över vad kyrkan är, för vem den finns till. Men det är också svårt eftersom kyrkan är så otroligt disparat. Svenska Kyrkan ser olika ut i lika delar av landet. Människor har olika förhållningssätt till kyrkan och kyrkan har också olika verksamheter till olika grupper.

Det går ändå att prata om kyrkan ur ett klassperspektiv på så sätt att det kan finnas vissa grupper som gynnas mer än andra av kyrkan. Och motsatt, att vissa grupper gynnar kyrkan mer än andra.

Det finns många gemensamma nämnare hos befolkningen i stort och hos kyrkmedlemmarna omkring vad man tycker att kyrkan är och vad den ska vara. Vi är eniga om att kyrkan ska vara till i första hand för de utsatta grupperna i samhället. Men fastän det finns en konsensus om detta så har inte alla lika högt förtroende för kyrkan. Det är ungefär lika många som har stort förtroende för kyrkan, som har svagt förtroende för densamma.

Människor flyttar ofta inom samma kommun. Dessa omflyttningar tenderar att gynna vissa församlingar mer än andra. Man pratar ofta om att utträdena är det stora problemet, men de där utträdena är faktiskt försumbara jämfört med vad vissa församlingar vinner kontra vad andra förlorar. Bland annat Sofia församling är en av vinnarna, en av storstadsförsamlingarna, där det är häftigt att bo. LÄS MER

{ 1 comment }

Nytänkande om konfirmandundervisning

inlägg av Red den 2 september 2011 · 3 reflexioner

Katrin Nymberg

- Vi kommer att på ett annat sätt utgå från konfirmandernas behov och de kommer att möta representanter från olika religioner, inte bara från kristendomen, säger Katrin Nymberg, ungdomspräst i församlingen.

Det började med att Sorsele församling hade låg konfirmandstatistik.

- Mindre än 30 procent av ungdomarna konfirmerade sig, säger Katrin Nymberg.

För att få en lösning på det anställde man Katrin Nymberg som ungdomspräst för att få fler ungdomar att konfirmera sig.

- Jag började mitt arbete med att besöka ungdomarna på ungdomsgården för att lära känna dem och se vilket behov de hade och vilka frågor som rörde sig i deras huvuden.

Meningen med projektet är att förbereda ungdomarna för att möta världen och att låta ungdomarna fatta ett val kring tro.

- Vi kommer att låta konfirmanderna möta flera olika trosinriktningar, också andra än kristendomen. De får då ställa sig frågan om detta passar just mig?

Förberedelserna inför projektet tog 4-5 månader och efter det började projektet att växa fram. Man har också sökt och fått pengar beviljat från Luleå stift.

Konfirmanderna kommer att träffas en gång i månaden med start 18 september.

- Innan dess har vi varit ute i skolorna och informerat samt haft en informationsträff i församlingshemmet, säger Katrin Nymberg.

På månadsträffarna kommer konfirmanderna att träffa representanter från olika religiösa och icke religiösa grupper i samhället. Dessa träffar kommer att varvas med vanlig konfirmandundervisning. LÄS MER

{ 3 comments }

Tips

Manifestera mångfaldens Sverige

inlägg av Smedjan den 29 augusti 2011 · 4 reflexioner

På lördag uppmärksammar vi Månens högtid på Skansen. Eid-al Fittr är den muslimska högtid som avslutar fastemånaden Ramadan. Seglora smedja inbjuder till samtal om den muslimska festen och om Islam som en del av det svenska kulturarvet i går, i dag och i framtiden. Medverkande från alla de tre abrahamitiska religionerna: judendom, kristendom och islam. Sång, musik och tal.

De brutala händelserna i Norge manar oss till att värna allas människovärde och delaktighet i samhället. Mångfalden är inte ny utan hör till vår svenska historia.

Islam är en del av svenskt kulturarv. Lördagen den 3 september lyfter vi fram Eid al Fittr, den högtid som avslutar den muslimska fastemånaden Ramadan. I sång och musik, tankar och samtal utifrån våra olika religioner och traditioner slår vi denna dag tillsammans vakt om ett Sverige för alla.

Här kan du läsa mer om programmet.

Kom till Skansen på lördag och manifestera ett mångfaldens och öppenhetens Sverige!

SEGLORA SMEDJA

{ 4 comments }

Vägval 22 juli

Dags för motståndets etik

inlägg av Helle Klein den 12 augusti 2011 · 5 reflexioner

Det har gått tre veckor sedan terrorattentatet i Norge. Hur kan vi alls tala om Uppståndelsens ljus eller livets seger när så mycket i vår tid präglas av död och förintelse, skriver Helle Klein i en krönika. Hon menar att det är dags att göra 22 juli-teologi och formulera en motståndets etik.

På ingenting kan jag tro
utom på Gud
-       hur kan jag då tro!

Blott att han finns
så som han fattas mig
.”

Så skriver Gunnar Ekelöf i dikten Ecce Homo. Det är poetens sätt att beskriva känslan av gudsövergivenheten, en känsla jag och säkert många med mig brottas med i dessa mörkertider.

I dag har det gått tre veckor sedan terrordåden i Oslo och på Utöya. Tragedin är fortfarande omöjlig att ta in och begripa. Sorgens vågor går stundtals ännu höga.

De dödande skotten på Utöya raserade inte bara liv och framtid utan också vår förmåga att tala om Gud. För mig blir ett religiöst språk som blundar för tillvarons djävlighet och meningslöshet en omöjlighet. Ett språk, en teologi, som hellre manar till frid än till kamp, som förvandlar evangelium till ”tänk positivt”-filosofi är inte längre meningsbärande. Vi behöver göra 22 juli-teologi.

Hur ska man som präst alls kunna tala om Uppståndelsens ljus eller livets seger när så mycket i vår tid präglas av död och förintelse? Hur ska vi som kyrka kunna predika hoppet när framtiden känns mer oviss än någonsin? Hur ska evangeliet bli nåt annat än dimridåer och verklighetsflykt?

Dagens teologi tycks alltför ofta upptagen med det introspektiva och psykologiserande. De sockersöta orden om själen ger inte kraft att leva när livet rasar. Det blev så påtagligt under den TV-sända gudstjänsten från Oslo Domkyrka söndagen efter illdåden. Norges ärkebiskop (ledande biskop som hon kallas) Helga Haugland-Byfuglien predikade om att vi inte skulle vara rädda och inte känna ångest utan tro på Gud. Inte en enda gång benämnde hon det som skett som ondska eller talade om det som ett politiskt attentat. Inte någon gång benämnde hon mörkret. Alla kände rädsla och ångest denna dag men vi fick höra att vi inte skulle känna så utan tro på Gud.

Den sortens tröst blir alienerande snarare än befriande.

LÄS MER

{ 5 comments }

Till Ungdomen kan komma att bli psalm

torsdag, 11 augusti 2011 Folkkyrka

Nordahl Griegs kampsång Till Ungdomen har sjungits många gånger dessa mörka dagar i Norge. Smedjan uppmärksammade nyligen Lars Åke Lundbergs fina översättning av sången. Nu föreslås Till Ungdomen att ingå i Norska kyrkans psalmbok.
- Det är ett fotavtryck av det dramatiska skeendet som nationen befann sig i när psalmboken blev till, säger kyrkorådets ledare Jens-Petter [...]

Läs mer

En enda kropp

torsdag, 4 augusti 2011 Folkkyrka

Mir Englund-Dusim är fritidspolitiker i Göteborg där han sitter i kommunfullmäktige för Miljöpartiet. Vid sidan av detta är han skribent och debattör samt läser socialt arbete på Göteborgs universitet.
Så är vi fastän många en enda kropp… Vi har alla hört denna bekännelse fler gånger än vad vi kan räkna till. Tron på en kyrka är [...]

Läs mer

Dialog och möte i kamp mot intoleransen

torsdag, 14 april 2011 Folkkyrka

Det pågår många spännande dialogprojekt runtom i landet i Svenska kyrkans och muslimska församlingars regi. Seglora smedja sände frilansskribenten Kristoffer Moldéus till Umeå, där Maria Jägare, församlingspedagog i Svenska kyrkan och Anna Waara, aktiv i Muslimer för fred och rättvisa vill driva ett projekt för att motverka intolerans.
Maria Jägare, kristen och församlingspedagog i Svenska kyrkan [...]

Läs mer

Den kämpande kyrkan – på hal is?

tisdag, 29 mars 2011 Folkkyrka

En kämpande kyrka ser inte begreppet folkkyrka som en ordomkastad beskrivning utan vill istället värna om något annat än en inlåsning i ”jobba-för-folket-kyrka”, skriver Kristian Lillö, kontraktsprost i Lund i en reflexion utifrån ett heldagsseminarium om folkkyrkan anordnat av Svenska kyrkans Forskningsavdelning och Seglora smedja.
Inför den helgen då S-kongressen skulle samlas citerade dagspressen de ord [...]

Läs mer

Spännande samtal om folkkyrkan

torsdag, 24 mars 2011 Folkkyrka

Seglora smedja har tillsammans med Svenska kyrkans forskningsavdelning ett projekt om folkkyrkan i år. Vi håller seminarier i fyra stift – Lunds stift, Västerås stift, Luleå stift och Stockholms stift – där vi dryftar vad det är att vara folkkyrka i dagens samhälle.
Här på sajten pågår en intressant diskussion om vad det är att vara [...]

Läs mer

Avskaffa inte begreppet folkkyrka

tisdag, 22 mars 2011 Folkkyrka

Begreppet folkkyrka är värdefullt, en öppen sådan, skriver Börje Henriksson, förtroendevald kyrkopolitiker (S) från Förslöv och ledamot i Lunds stiftsfullmäktige. Hans inlägg är en kommentar till den pågående diskussionen om vad det är att vara folkkyrka i dag, som förs här på Smedjan.
Kyrkan ”gemenskap” snarare än ”organisation”? – kan kanske vara en sammanförande fråga i [...]

Läs mer

Kyrkan som gemenskap – men för vem?

måndag, 21 mars 2011 Folkkyrka

”Börjar man prata om kyrkan som en gemenskap, så tror jag också att det är lättare att hitta identiteten som kyrka och även hitta förståelsen för vad man menar med folkkyrka”, skriver kontraktsprosten Jerker Alsterlund i Västerås. Alsterlund uppmanar oss att också problematisera begreppet gemenskap. Vilka är de som får tillhöra gemenskapen?  Denna text ingår [...]

Läs mer

Vad är svenskt?

onsdag, 16 mars 2011 Folkkyrka

Annika Sjöqvist Platzer skriver om Anders Johnssons bok ”Garpar, gipskatter och svartskallar – invandrarna som byggde Sverige” apropå Smedjans seminarium om kyrkan och antisemitismen i söndags.
Att invandrare haft, och har, betydelse för vårt lands historia blir man medveten om efter att ha läst de 300 sidorna i författaren Anders Johnsons senaste bok ”Garpar, gipskatter och [...]

Läs mer