I lördags demonstrerade högerextrema krafter i Göteborg, mot moskébygget på Hisingen. De bemöttes av aktiva företrädare för ett religiöst tolerant, öppet och jämlikt samhälle. Dagen blev stökig och ett massivt polisuppbåd kallade in. I ett reportage från fredagens gatufest utanför moskén observerar och reflekterar frilansskribenten Marta Gustavsson kring helgens händelser för Seglora smedjas räkning.

På morgonen, lördagen den 21 maj, när jag cyklade förbi Drottningtorget, körde en piketbuss planlöst omkring på torgets öppna ytor. Tre polisbilar stod parkerade vid centralstationens huvudingång. Det var andhämtningen innan Allting Skulle Hända. Dagen för Göteborgsvarvet, som också skulle rymma de högerextremas demonstration mot stadens snart färdigbyggda moské och motdemonstrationen. Löprundan gick under sin sträcka på Hisingen inte långt ifrån moskén och de platser där demonstrationerna skulle vara.

I Slottsskogen sprang kenyanerna först i mål men vad som vunnits på andra sidan älven är svårt att säga. Förvisso samlade Nationaldemokraterna och Försvarskåren Sveriges Självförsvar ett hundratal personer medan motdemonstranterna var ett tusental. Men stenarna som kastades var mot polisen. De som gick i det ena tåget såg inte dem i det andra. Någon styrkemätning var det inte tal om.

Det är svårt, tycker jag, med demonstrationer mot högerextrema grupper. Allt som oftast får man inte se dem, även om de demonstrerar alldeles intill. De är inte heller en del av politiska processer som man själv kan uppleva sin delaktighet i, som med samhälleliga regelverk eller politiska beslut.

De är människor med åsikter så långt ifrån samhällets konsensus att de lätt blir ett politiskt motståndsspöke, ett avlägset ont som är lätt att bygga upp sitt hat mot när vardagsrasismen är alldeles för svår att ta itu med. ”Tig hellre ihjäl dumma åsikter” säger en vän till mig. Jag är inte säker på att hon har rätt, men kan någonstans känna att jag också längtar bort från slagord och marscher. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }