Referat av Linköpings biskop emeritus Martin Linds föredrag på fredagen.

Julen 1944 var Bonhoeffers sista. Då skrev han psalmen Med hjärtats tillit, och sände i ett brev till sin fästmö. Sannolikt avrättades han i april 1945, en månad innan krigsslutet, på Hitlers egen order.

”I goda makters underbara omsorg” är en viktig rad i den psalmen. I hans brev skriver han att goda makter inte bara är Gud, utan egentligen alla människors tankar förböner, bibelord, musik och sånger, alla krafter som vill mig väl. Det är starkt att tänka sig att detta handlar om mer än bara en fjärran gudsbild, utan om hur Gud är med mig.

Att vara kristen är att vara människa, det är mitt tema. Mer allmänt uppfattar jag det i den teologiska utvecklingen, att vi har försummat antropologin. Vi borde arbeta mer med vad det är att vara människa.

Motståndets etik är dock inte Bonhoeffers. Det finns inte en sådan bok hos Bonhoeffer. Jag sammanför därför flera olika tankar i detta föredrag, från olika håll i hans verk.

Jag har blivit ombedd att tänka på Utöya, vilket ju är en väldigt svår sak. Jag läste en kommentar att Breivik inte verkar ha bott i Norge, som om han inte existerat före 22 juli. Det är ett tecken på en tendens i samhället att föra ut honom, att säga att han inte är en av oss. Han är nästan inte människa. Breiviks advokat har sagt: Han är en människa. Han är inte något annat. Samhället skulle förlora om vi definierade honom som ett monster. Samtidigt förlorar vi om vi inte frågar oss vad vi hade kunnat göra istället. Även Hitler var människa, det måste vi påminna oss om, och vi gör honom mycket farligare om vi inte demoniserar, utan om vi istället fördjupar hans mänsklighet.

Jag har dela upp föreläsningen i åtta punkter, utifrån detta tema. Först, och helt avgörande för övriga punkter är en samhörighetens etik utifrån en kristen tradition, och jag skulle vilja reflektera kring en samhörighetens teologi.

Motstånd mot terrorism och människofientlighet, som på Utöya, det ska grundas i en samhörighetens etik. Detta är svårt, för vi har omkring oss ett samhälle som talar ett helt annat språk. Det frestar oss ständigt att segregera, spalta upp, hitta ordningar som för in människor i fack. Det vet vi att Breivik själv förordade i sitt manifest, som är tämligen pedagogiskt. Hans huvudtanke är att muslimer är den stora onda faran i Norge och Europa, och att multikulturalismen har förstört det gamla Norge. En segregatorisk föreställning har dominerat i hans tankevärld.

I Apartheidsystemet hölls folk också åtskilda och segregerade. Nazismen har ett grundläggande tema att hålla homosexuella, romer, judar, borta. Uppspaltningen mellan människor är en grundläggande struktur i de människoförnedrande ideologierna.

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }