Vad tycker vår största liberala tidning egentligen om kravet på förbud mot manlig omskärelse eller om kravet att kyrkan ska sluta älta Breivik och dra en skarpare gräns mot islam? DN:s Erik Helmerson dömer på ledarplats ut en debatt som han uppenbart inte har läst in sig på och undviker att ta ställning i sak, skriver författaren och journalisten Göran Rosenberg.

Jag läser med stigande förvåning en signerad ledarartikel av Erik Helmerson i Dagens Nyheter (4.3.2012). Utgångspunkten är att prästen Annika Borg fått oförtjänt på huden för att ha ”skrivit kritiskt ” om manlig omskärelse tillsammans med bland andra Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Denna hudflängning har hon beståtts med av en falang inom kyrkan ”som predikar ett närmande mellan kyrkan och de svenska muslimerna och som vill tona ner skillnaderna mellan kristendom och islam”. Enligt Helmerson har ”fejden gett upphov till stundtals parodiskt hårda ord från båda sidor”.

Detta påminner inte så lite om tjuven som ropar ta fast tjuven. Eller än värre, om det slags propaganda som inte drar sig för att ersätta fakta med fiktion.

Här därför några lätt kontrollerbara fakta för Erik Helmerson att begrunda.

Annika Borg, Christer Sturmark m fl ”kritiserade” inte manlig spädbarnsomskärelse i sitt upprop. De krävde ett statligt ingripande och förbud (”nolltolerans”). De skrädde inte heller orden. Judiska och muslimska föräldrar jämfördes med barnmisshandlare som ägnade sig åt att skära ”i sina friska barns kroppar”, och åt ”märkning av sina barn” och åt religiöst stympande av pojkkroppar och antyddes lika gärna ha kunnat ägna sig åt att skära örsnibbarna av dem.

Detta upprop publicerades på debattsidan i Dagens Nyheter den 18.11.2011 utan att vare sig Erik Helmerson eller någon annan på Dagens Nyheters liberala ledarredaktion fann det mödan värt att lyfta pennan. Exempelvis för att diskutera huruvida detta oprovocerade förbudskrav mot en helt central initiationsrit inom framförallt judendomen var förenligt med religionsfriheten sådan den tillämpats i Sverige sedan 1700-talet (dvs sedan judar fick tillåtelse att här utöva sin religion).

Inte heller lyfte någon på DN pennan när debatten så småningom tog fart på Svenska Dagbladets kultursidor och frågans principiella betydelse blottlades och tydliggjordes. I den mån Erik Helmerson kan finna exempel på ”parodiskt hårda ord” hos dem som gick i svaromål mot förbudskravet, får han gärna redovisa dem.

Däremot excellerade förbudsivrarna gärna i konsten att förvandla sig själva till offer och offren till angripare. Själv påstods jag ha jämfört Borg & Co ”med nazisterna”, vilket vem som helst kan försäkra sig om att jag inte hade gjort. Vad jag däremot tillät mig att påtala var förbudskravets rötter i en lång och tidvis ödesdiger historia av framförallt kristen antijudaism. Samt att nazisterna onekligen bara behövde dra ner byxorna på pojkar och män för att försäkra sig om identiteten på sina offer. Detta för att påvisa omskärelsens fortsatt starka symboliska och emotionella betydelse i den judiska tillvaron, och därmed den historiska ignoransen eller okänsligheten (eller något ännu värre) hos förbudsivrarna.

LÄS MER

{ 6 comments }