Teresa Callewaert
Teresa Callewaert är doktorand i Uppsala och präst i Svenska kyrkan. Hon föreläste under Seglora smedjas temadygn om bland annat den koloniala blicken i Joseph Conrads klassiker Mörkrets hjärta.
Vi befinner oss i en tid där många samtal förs om vad som är rasistiskt och inte. Det är samtal med en märklig egenskap: Man har knappt börjat diskutera innan folk kräver att de ska upphöra. Kritik mot konstnärliga uttryck möts med uttryck som ”hur får man rita då?” Redan diskussionen själv upplevs som ett slags censur. Den måste överges för att inte yttrandefriheten ska hotas.
Vi behöver mer samtal om rasism, som gör oss medvetna om kolonialismen. I allra högsta grad i Europas kultur. Kolonialismen har byggt Europa till vad det är idag, och den logiken är fortfarande verksam.
Sartre skriver i förordet till den första stora boken om postkoloniala teorier, Jordens fördömda av Frans Fanon, att Europa behöver avkoloniseras. Alla förstår att en massa saker händer i de länder som blir självständiga i tredje världen, men något måste hända även i Europa för att processen ska fullbordas. Texten riktas inte helt till oss, men den kan läsas i alla fall. Den har fortfarande relevans.
Detta tänkande utgår från att världen är i grunden präglad av historia. Och kolonialismen påverkar alla, inte bara dem som utsatts. Jag behöver påminnas om min egen vithet. Det finns en checklista av Mia Mackenzie till hjälp för personer som är omedvetna om vilka de är och vilka priveliger de har:
Tittar människor misstänksamt på dig när du går in i en finare butik? Om svaret är nej, är du troligtvis vit.
Känner du dig tryggare om en polisbil kör förbi dig på gatan en mörk kväll? Om svaret är ja, är du troligtvis vit.
Åter till vad som är rasistiskt. Det är nämligen en komplex fråga. Jag vill prata om ett klassiskt verk, romanen Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. I romanen Mörkrets hjärta befinner vi oss i Kongo. Den handlar om Marlow, som reser uppför Kongofloden och skildrar livet längs floden, i de av kolonisatörerna inrättade ”Kongo free states”. Han ska hämta kolonisatören Kurtz, som har blivit vansinnig i sin handelsstation högt uppe längs floden och har inrättat ett skräckvälde där människor dyrkar honom som en gud. Marlow är sympatisk och fylls av avsky inför allt han ser. Kurtz dör under handlingen och Marlow blir ensam kvar med Kurtz anteckningar. LÄS MER
{ Comments on this entry are closed }
