Seglora smedjas kvinnohistoriska vårsymposium 16 maj- Frihet, Kärlek, Fred – drog en rekordpublik. Många ville komma och fira Elin Wägners 130-årsdag i Sofia församling och lyssna till spännande föredrag av Birgitta Holm, Ronny Ambjörnsson och Ulrika Knutsson. Här är första referatet av tre.

I inledningen poängterade Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein att det finns de som har gått före och har skapat denna samtid som vi lever i. Vi lever i Fredrika Bremers, Ellen Keys och Elin Wägners dröm om framtiden. De är tre kvinnor som befinner sig i olika generationer men som tillsammans har verkat för kvinnosaken och freden. De är länkade till varandra och har fortsatt varandras arbete.

Birgitta Holm, foto: pardans.nu

Birgitta Holm, litteraturvetare (prof. em.) om Fredrika Bremer och friheten

Fredrika Bremers romanskrivande började under mottot att vi måste ändra böjningsmönstret för verbet ”jag älskar”, bort från den inskränkande heteronormativiteten, det hierarkiska och avgränsande. Detta motto kulminerar i romanen Syskonliv, som är en plädering för den horisontella kärleken, som till exempel syskonkärlek. Och freden, förstås. Där har hon en världshistorisk plats.

Bremer gjorde något för sin tid alldeles oerhört när hon under Krimkriget 1854 under stora svårigheter lät publicera en internationell fredsappell. Den möttes av hån och spe världen över; en fråga som ställdes var, har kvinnor ens pengar till porto? Under en dag ringde Bremer ändå till samtliga tidningar ute i världen för att få in den, och jag vill läsa ur upptakten till denna.

Bremer skriver oftast lätt och flyktigt, men ibland tar hon till med en fullkomligt andlös mening, som denna upptakt: ”I en tid då västerland drager mot österland, i en strid som hotar att indraga många av Europas och Asiens folk, som ska utbreda sig över flera länder likt ett stort blödande sår, sprida över orden sina sorgliga verklingar, ryckande männen ur sina hem, lämnande änkorna att sörja med sina barn, läggande bojor på handeln, försvårande livet för miljoner familjer, uppeldande alla hatfulla och bittra passioner, i denna tid har vi fattat den tanke, den förhoppning att genom kvinnorna upprätta ett fredsförbund omfattande alla jordens länder för att under en gemensam verksamhet bidraga till utveckling av ett välde av frid, välstånd och sällhet, färdigt att utbreda sig över jorden när krigens lågor har slocknat, och härjningarna är förbi.”

Bakgrunden till detta fredsfördrag var att hon hade startat små fruntimmersföreningar i Sverige, och motsvarande fanns redan ute i världen. De var en täckmantel för denna möjlighet att organisera sig i större sammanhang. Och det ledde tyvärr inte till världsfred, men ledde ändå till Kvinnoförbundet för fred och frihet, därefter till Nationernas Förbund, och sedan till FN. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }