Foto: www.centerkvinnorna.se

Den välkända centerprofilen Karin Söder höll välkomsttal när Centern hade kyrkoträff i Adolf Fredriks kyrka. Hon diskuterade bland annat idéprogram för kyrkopolitiken och olika strategier för att engagera människor i kyrkan. Seglora smedja återpublicerar här hennes tal.

Tiden går fort. Inom 1 år har vi val i Svenska Kyrkan, där Centern sedan länge har en stark position med goda företrädare på alla poster också i den fria kyrkan, skild från staten.

En intensiv debatt pågår om nomineringsgruppernas namn. Centerns partistyrelse har bestämt, att vi skall gå fram med partinamnet. Genom detta har vi också avgivit en tydlig varudeklaration vad gäller våra samhälleliga grundvärderingar, som också bär oss när vi skall fatta beslut i Svenska Kyrkan. Däremot skall vi vara tydliga med att vårt beslutsfattande inte får styras av t.ex. partistyrelsen. Det finns anledning att fundera över vilka gemensamma grundvärderingar, som styr t.ex. POSK, Frimodig kyrka eller Borgerligt alternativ.

För närvarande pågår ett idéprogramarbete inom Centern. Naturligtvis måste våra nedärvda grundvärderingar finnas kvar i slutdokumentet, annars går vi vilse. Redan 1912 markerades i Bondeförbundets program att: ”Rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpades i allmänna angelägenheter” . Detta gällde då den framväxande välfärden. Under många år därefter har en motsvarande tes varit vägledande för dem som valt Centern som sitt parti: ”alla människors lika värde och rättigheter”. Kent Johansson, Centerns EU-parlamentariker påminde om detta i en artikel häromdagen. Han pekade även på några viktiga framtidsfrågor däribland: ”Vikten av eldsjälar i ett starkt civilsamhälle med ett levande organisations- och föreningsliv”. Här inryms också våra uppdrag i den fria svenska kyrkan, som är en del av civilsamhället. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Debatt

Lär av kyrkans misstag på 30-talet

inlägg av Red den 23 oktober 2012 · 3 reflexioner

Kyrkan har en lång historia av undfallenhet gentemot extremism. I det fria ordets namn har rasbiologi och antisemitism tillåtits grassera i det förflutna. Men historien lär oss att tolerans mot intolerans aldrig kan vara en väg framåt. Idag skriver Anders Thunberg och uppmärksammar oss på vad trettiotalets arv har att säga oss idag.

Thunberg är journalist och författare till boken ”Karin Lannby – Ingmar Bergmans Mata Hari” (Natur & Kultur, 2009), som beskriver ett spännande stycke svensk spionhistoria. Han har varit utrikeskorrespondent för SR och religionsreporter på Dagens Eko.

Vid en vindsröjning ramlade några årgångar av Hedvig Eleonoras församlingsblad ut ur en skokartong. Årgångarna var från 1930-talet. Som ansvarig utgivare stod Erik Bergman, kyrkoherde och hovpredikant. Erik Bergman var Ingmar Bergmans far. Kanske var det detta som gjorde att jag kom att tillbringa några kvällar framför brasan med läsning av bladet. I varje fall var det en intressant läsning.

Stockholmsförsamlingen Hedvig Eleonora hade på 30-talet kontakter med protestantiska församlingar i Polen. Hedvig Eleonoras ungdomspräst besökte trosvänner i Polen. Nu delade han med sig av sina reseminnen för Hedvig Eleonoras församlingsbor. Om jag minns den exakta formuleringen citerade han en polsk prästman han mött: ”Ni svenskar skall vara glada över att ni inte har någon judefråga.” Ungdomsprästen hade själv besökt några polska orter med stort judiskt befolkningsinslag. Han kunde med andra ord intyga att det fanns ett s k judeproblem. Och då som nu var regeln : Har man väl definierat ett minoritetsproblem, en grupp som kulturellt avviker , ja då är nästa steg att tala om ”lösningar”. Och lösningarna kan vara eller mindre långtgående. Det beroende på hur stora krav man ställer på rasligt och kulturellt ”rena” befolkningar.

Ingmar Bergman berättar i sin självbiografi ”Laterna magica” om hållningarna i slutet av 30-talet i och kring kyrkoherdehemmet på Stockholms Östermalm. Han beskriver den äldre brodern Dag som ”en av det svenska nationssocialistiska partiets stiftare och organisatörer”. Fadern, Erik Bergman,”röstade i flera omgångar på nationalsocialisterna”, får vi veta. Historieläraren på Palmgrenska Samskolan, där Ingmar Bergman var elev ”svärmade för det gamla Tyskland” och, ” gymnastikläraren reste varje sommar till officersmöten i Bayern.” ”Några av församlingens präster var kryptonazister” och ”familjens närmaste vänner uttalade starka sympatier för det nya Tyskland.” Så långt Laterna magica.

Rasbiologiskt tänkande och stigmatiserande främlingsfientlighet var två strömningar i det tidiga 1900-talets svenska diskurs. Företrädare för Svenska Kyrkan var ingalunda vaccinerade från sådana hållningar. Biskopen i Luleå, Olof Bergqvist, representerade Nationella partiet (högerpartiets föregångare) i riksdagen. Han klagade högljutt i riksdagen över att statsmakterna inte gav tillräckligt stora anslag till den rasbiologiska forskningen. Det var ”anmärkningsvärt” ansåg han ”att medlen till husdjurförädling var dubbelt så stort som vad Rasbiologiska institutet hade att röra sig med.” LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Påskupprop, vad hände sen?

En profetisk kyrka måste tala om fredens ekonomi

inlägg av Red den 5 september 2012

Kyrkans diakonala roll i världen efterfrågas av många, men den profetiska utmaningen att ifrågasätta de samhällsstrukturer och ekonomiska drivkrafter som orsakar både fattigdom,  konflikter och andra miljöhot, verkar det vara få som är intresserade av. Den globala ekonomiska tillväxten tycks vara heligare än fattiga barn, skriver Eskil Jonsson, ekonom och debattör, apropå Seglora smedjas serie om diakonerna, nyfattigdomen och påskuppropet.

Under de senaste åren har den ökande barnfattigdomen aktualiserats mycket i media inte bara i Sverige utan i hela världen faktiskt. Och då är det oftast invandrare och ensamstående mammor särskilt i  storstäderna som drabbas. Bl.a. Unicef och Rädda Barnen har rapporterat att barnfattigdomen har ökat  under senare år.

I en nyligen utkommen bok med titeln Barnfattigdomen (Gothia förlag) av  sociologiprofessor Elisabeth Näsman beskrivs ingående hur denna fattigdom ser ut. Inte oväntat sägs också att barnen drabbas av att föräldrarna ofta saknar riktiga jobb, som i sin tur beror på en otillräcklig kompetens.  De politiska kommentarer som jag läst  har också varit inriktade på att  det egentligen bara är ökad ekonomisk tillväxt som ska kunna råda bot på fattigdomen. Det låter också logiskt. Eller?

Är det inte så att arbetslösheten under flera decennier framförallt orsakats av just den ekonomiska tillväxten genom de omfattande rationaliseringar som gjorts för att öka ”lönsamheten” för ägarna, vilket ju lett till att särskilt de med otillräcklig kompetens fått gå.  Det är ju också bland dessa ”ekonomiskt utsatta” som barnfattigdomen ökat.

Rationaliseringarna har inneburit att  jobben utlokaliserats till låglöneländer. Nu blir  det de med ”otillräcklig kompetens” inklusive barn som tvingas jobba i slavliknande former för att hjälpa sjuka och arbetslösa föräldrar i stället för att gå i skola tillsammans med andra kamrater.  Tala om barnfattigdom!  Utlokaliseringen görs förstås för att kunna producera billigare varor  som skall konsumeras i Västvärldens köpcentra. Jag tror inte att jag läst någon rapport som utrett barnfattigdomens grundorsaker och de globala konsekvenserna av dessa orsaker. Den globala ekonomiska tillväxten tycks vara heligare än fattiga barn.

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Påskupprop, vad hände sen?

Kyrkan ska berätta när människor far illa

inlägg av Mattias Irving den 23 augusti 2012

Nyfattigdomen tvingar allt fler att söka hjälp hos diakonin, men socialförsäkringsministern är nöjd med de utförda reformerna. Idag kommenterar ärkebiskop Anders Wejryd diakonins nya situation.

Igår sade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson till Seglora smedja att han är nöjd med samtalen han hade med Sveriges Kristna Råd förra året i samband med diakonernas upprop för de utförsäkrade. Nu har det gått snart ett och ett halvt år och diakonerna får bara mer och mer jobb. Är du idag lika nöjd som Kristersson med hur det blev?

Vår uppgift var att visa på att människor far illa och kommer i kläm. Den uppgiften står kvar eftersom människor fortsätter att fara illa.

Kommer du att belysa barnfattigdomen inför toppmötet för barns rättigheter och livsmod i Uppsala i november?

Hur barn i utsatta situationer har det kommer att belysas både i och inför mötet. FN:s barnkonvention slår fast att varje barn har rätt till liv, hälsa och utveckling. Hela samhället har ansvar för att barnets rättigheter tillgodoses. Svenska kyrkan vill, tillsammans med andra, verka för barnets bästa. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Stockholm Pride 2012

Prioritera Pride, Svenska kyrkan!

inlägg av Red den 17 augusti 2012 · 7 reflexioner

Karin Öhagen

Angelica Karlsson

Prästen Karin Öhagen och journalisten Angelica Karlsson skriver om vikten av att Svenska kyrkan prioriterar att delta i Prideparaden. I takt med att paraden vuxit till en folkfest som lockar allt större grupper måste kyrkan vara med och dela glädjen och allvaret.

Svenska kyrkan har kommit långt när det gäller rättigheter för homo-, bi- och transsexuella (HBT). Beslutsfattarna i Svenska kyrkan kan med all rätt känna stolthet över att de år 2009 tog ställning för samkönade äktenskap och alla människors lika rätt till kärlek oavsett sexuell läggning. Faran med stolthet är dock att den kan bli passiviserande och det finns fortfarande mycket kvar att göra. Kyrkan har viktig kunskap och erfarenhet att bidra med, och samtidigt måste vi visa att vi inte har somnat utan att kampen för all ömsesidig kärlek fortsätter.

På årets Pridefestival var vi ett sextiotal personer som gick i paraden under samlingsnamnet ”Kyrkan på Pride”. Under parollen ”Störst av allt i kärleken” gick vi stolta från Humlegården till Tantolunden för att visa att vår kyrka är öppen för alla oavsett sexuell läggning. I gruppen gick bland annat Stockholms biskop Eva Brunne och Västerås stifts stiftsadjunkt Mikael Mogren. Även om entusiasmen och viljan hos oss deltagare var stor blev paraden inte riktigt som vi tänkt oss. Av ekonomiska skäl hade kyrkan inte något flak vilket gjorde att vi blev helt överröstade av flaket framför.

Biskop Eva Brunne, Angelica Karlsson och Karin Öhagen på Pride. Foto: Mikaela Persson

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Måndagsspaning

Hur ska vi vara kyrka på nätet?

inlägg av Mattias Irving den 13 augusti 2012 · 2 reflexioner

De senaste veckorna har det handlat mycket om så kallade sociala medier i kyrkan. Mattias Irving skriver om utmaningen att vara kyrka på nätet.

På Twitter är det uppenbart att få personer blir så bespottade som så kallade sociala medier-experter. Det är samtidigt inte förvånande att den som är kunnig på sociala medier och förstår att utnyttja dem väl blir framgångsrik. Det är en person som kan hjälpa människor att hitta varandra, som kan introducera ny information snabbt för ett stort nätverk. Hen kan ha stort inflytande på andra, och ju förr du känner till detta inflytandes natur desto snabbare kan du själv vara med på banan. För den som arbetar inom opinionsbildning är det därför nödvändigt att ha koll på ”experterna”.

Idag har många fått en gryende insikt i nätverkandets möjligheter, men det är sällan som den insikten inte åtföljs av en motreaktion. När blev mina vänner och kära absorberade i den spretiga massan av kontakter som invaderat våra telefonböcker och facebookflöden?

Orden vänkrets och nätverk är i det närmaste anagram på varandra. Innebörden är också snarlik, men ingen skulle väl säga att en relation och en kontakt är samma sak? Problemet med de program vi använder för att hålla oss uppdaterade i våra dagliga liv är att de inte gör någon sådan skillnad. Den måste vi påminna oss själva om att göra. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Igår stängdes kontot @AndersWejryd av på Twitter, som smedjan rapporterat om tidigare. Smedjan skriver om en tråkig mediestrategi på Kyrkokansliet.

Avstängningen är följden av kyrkokansliets anmälan till Twitters huvudkontor i San Fransisco. Där skriver anmälaren Mattias Hallberg för ärkebiskopens räkning: ”Kontot använder ärkebiskopens namn och bild i sin profil. Kontot skriver inte i sin profil att det är en parodi eller att det inte tillhör ärkebiskopen”. (Rättelse publicerad här)

Marianne Ejdersten, tillförordnad informationschef, sade under gårdagen att flera hört av sig och varit förvirrade över om kontot tillhörde Ärkebiskopen eller ej. Hon beskrev tilltaget som vilseledande. Såhär ser kontots profil ut.

Till skillnad från vad informationsavdelningen påstår i sin anmälan står det alltså tydligt utskrivet att kontot inte har med den riktige Anders Wejryd att göra.

Den som likväl misstar detta konto för att tillhöra den riktige Ärkebiskopen måste även ansluta sig till den osannolika uppfattningen att Anders Wejryd skulle ha svårigheter att stava till sitt eget namn. Därför framstår det som ängsligt och kontrollerande när kyrkokansliet försöker stänga kontot under förevändningen att det är ”vilseledande”. LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }

Nomaden behöver ingen predikstol

tisdag, 7 augusti 2012 Befrielseteologi på svenska

Olle Sahlström skriver idag sin avslutande del av krönikan om vandrarprästen David Petander, som tog med sin prästgärning ut på vägarna under nittonhundratalets början.
Jag är i Falun. Jag vill se, känna lukten av staden som den var när David Petander vandrade in här i augusti 1911. Men jag får leta länge för att hitta de [...]

Läs mer
/div

Referat: Rätten till ”Den blomstertid”

måndag, 14 maj 2012 Folkkyrka

Varje år i maj månad har det utbrutit debatter i svensk media om ifall man kan ha skolavslutningar i kyrkan. Vad är egentligen religionens roll i samhälle och offentlighet idag? Det är också en större debatt, som idag pågår i hela norden. Hur ska vi som kyrka orientera oss i en ny kontext? Referat från [...]

Läs mer
/div

Bör kyrkan innehållsdeklarera?

fredag, 2 mars 2012 Främlingsfientlighet

På en skylt utanför en kyrka i Mandalay i Burma förklarar församlingen vilka värden den står för. De motsätter sig modernisering, liberalism, ekumenik, formalisering och världslig verksamhet. Med några få ord lyckas de göra en tydlig identitetsförklaring. Journalisten Angelica Karlsson skriver att hon ibland önskar att liknande skyltar användes även [...]

Läs mer
/div

De kallar oss vänster

onsdag, 29 februari 2012 Främlingsfientlighet

Seglora smedjas granskning av en sverigedemokrat i kyrkodebatten och de påföljande turerna med Kyrkans Tidning har lett till stor uppmärksamhet både i pressen och i bloggosfären. Mattias Irving håller sig uppdaterad med allt som skrivs i debatten och reflekterar över vart den är på väg.
De kallar oss ”vänster”, som om det vore ett skällsord. Som [...]

Läs mer
/div

Mer reflektion kring toleransen behövs

tisdag, 24 januari 2012 Debatt

Kyrkan får inte skydda intoleransen i toleransens namn, skriver Jonatan Bäckelie som är politisk teolog och skribent. Samtidigt har samhället mycket att lära av kyrkans människokärlek. Ibland måste vi ifrågasätta både vår intolerans och vår tolerans. De ingår i ett intrikat förhållande.
Idag vill många argumentera för att kyrkan varit och förblir en anti-intellektuell plats. Otroligt [...]

Läs mer
/div

Natten ska vika, där ångest nu råder

fredag, 23 december 2011 Befrielseteologi på svenska

Julnatten är en motståndsnatt, skriver Helle Klein i en julbetraktelse som tar sin utgångspunkt i det mörker som sänker sig över dagens Europa och som alltför väl påminner om 1930-talet. I dag är det inte så mycket ”judefrågan” som diskuteras utan ”muslimfrågan”. Islamofobins yttersta konsekvens visade sig i den förfärliga massakern av ungdomarna på Utöya.
”Natten [...]

Läs mer
/div

Kyrkans identitet blir till i mötet med andra

måndag, 5 december 2011 Folkkyrka

Idag måste allas våra identiteter formuleras i relation. Vi är inte vad vi är i ensamt majestät. Vi kan bara trona på minnen från fornstora dar, om vi är nöjda med att sitta bakom plexiglas på Historiska Muséet men vi vill ju mer än det. Vi kan inte komma med en färdig identitet till den [...]

Läs mer
/div

Präst borde ha polisanmälts

fredag, 25 november 2011 Kyrkokritik

Svenska kyrkan tillsatte i våras en extern utredning för att kartlägga hanteringen av misstänkta sexuella övergrepp inom kyrkan. Anledningen var en omfattande medial rapportering om ett fall i Stockholm där domkapitlet valt att själva döma i ett ärende där en präst haft en sexuell relation med en 16-årig ungdomsledare.
På [...]

Läs mer
/div