Europa inför rätta

inlägg av Red den 10 maj 2012 · 0 reflexioner

På lördag ställs Europa inför rätta för sina brott mot mänskligheten. En jury bestående av framstående filosofer, människorättsforskare och författare från hela världen ska avgöra Europas skuld på en storbildsskärm på Sergels torg.

Tribunal 12 arrangeras av ett stort antal organisationer för kultur, fred och mänskliga rättigheter. Kulturhusets hörsal kommer att vara skådeplats för en hel dags överläggningar där professionella skådespelare axlar rollen som vittnande flyktingar. Varje berättelse som vi kommer att få höra är sann och bygger på gedigna efterforskningar.

Vi lever idag i ett Europa som fängslar människor vars enda brott är att fly från sitt hemland, där asylprocessen ständigt saboteras av cyniska byråkrater med mandat från högsta ort, där det har blivit praxis med massavvisningar utan individuell prövning. Under lördagen får vi chansen att delta som publik i en fiktiv rättegång som borde ha ägt rum för länge sedan.

Nawal el-Saadawi, foto: San Cool

I juryn sitter bland andra den egyptiska fredskämpen Nawal El-Saadawi, den svenske författaren Henning Mankell, den amerikanske globaliseringsforskaren Saskia Sassen och den indiske världsledande folk- och flyktingrättsforskaren B.S. Chimni.

Läs mer och köp biljetter till lördagens tribunal på Kulturhusets hemsida.

{ 0 comments }

Tankeverkstad med Radioteatern

Att omfatta det ofattbara

inlägg av Mattias Irving den 9 maj 2012 · 1 reflexion

Tankeverkstad med Radioteatern bjöd en kväll i april in Radioteaterns chef Stina Oscarson att ta upp kulturen som motståndshandling. Hur kan kulturen vara ett sätt att omfatta de delar av vårt liv som är ofattbara, exempelvis döden och våldet i tillvaron?

Oscarson höll en inledande föreläsning som tog sin utgångspunkt i att det måste finnas ett maktperspektiv när vi pratar om kulturens betydelse idag. Det finns främst en spänning mellan kapitalistiskt driven effektivitet och det kulturella skapandet. Hon lyfte fram ett viktigt citat från sin intervju med Calle Brunell om hans bok Brev från en bruten horisont:

”så fort någon säger ordet ‘effektivitet’ borde vi kasta oss på staffliet, ta fram penseln och måla en tavla eller ta fram papper och penna och börja skriva poesi. För det är det mest ineffektiva vi kan göra idag. Och därför den mest radikala politiska handlingen. Att vi genom att skapa konst protesterar mot den rådande samhällsordningen och påminner om de mänskliga värden som riskerar gå förlorade bland alla vinstintressen.”

Även den kände diplomaten Stéphan Hessel är inne på samma spår: Att skapa är att göra motstånd. Men all kultur måste inte vara skapande, fristående och utmanande. Det finns gott om kulturyttringar som inte gör annat än förmerar det obegripliga i vår innevarande samhällssituation och därmed gör den mänskliga alienationen djupare. Klassisk nationalistisk skaldekonst har ofta strukit makten medhårs, liksom idag många populärkulturella filmer från Hollywood. LÄS MER

{ 1 comment }

Gästkrönika

Från Uppsala till Kingston i Jamaica

inlägg av Red den 18 april 2012 · 0 reflexioner

Jag hade genom Kristna Fredsrörelsens internationella nätverk fått mycket kontakter i kretsen runt Martin Luther King och också tillbringat sommaren 1966 i USA för att med egna ögon se hur han arbetade. Nu hade jag utsetts till ungdomsdelegat i generalförsamlingen, en av cirka 130 från hela världen, skriver Bo Wirmark frilansskribent och fredsaktivist som varit aktiv i ickevåldsdebatten i många sammanhang både i Sverige och internationellt under ett halvt sekel. I denna krönika berättar han om Kyrkornas världsråds arbete med frågan om ickevåld från generalförsamlingens möte i Uppsala 1968 till mötet i Kingston, Jamaica förra året.

Diskussionen om våld och ickevåld har förts inom Kyrkornas världsråd sedan dess tillkomst. Under de första årtiondena handlade den i stor utsträckning om en åldrig tradition: för och emot den teologiska läran om det rättfärdiga kriget som går tillbaka ända till Augustinus. Den läran var främst tänkt som ett försök att begränsa användningen av våld men i praktiken har den inte alltid fungerat så. Det temat tänker jag dock inte fördjupa mig i.

I och med generalförsamlingen i Uppsala 1968 kom debatten att skifta inriktning. Nu handlade den främst om rätten att göra uppror mot orättfärdiga regimer, i kamp för befrielse – en fråga som engagerade mig.

Jag hade genom Kristna Fredsrörelsens internationella nätverk fått mycket kontakter i kretsen runt Martin Luther King och också tillbringat sommaren 1966 i USA för att med egna ögon se hur han arbetade. Nu hade jag utsetts till ungdomsdelegat i generalförsamlingen, en av cirka 130 från hela världen. Av det skälet blev jag också inbjuden till ett förberedelseseminarium i Genéve. En av ledarna för seminariet var Victor Hayward, rådets biträdande generalsekreterare.

En dag inbjöd han mig att gå en långpromenad med honom. Han undrade vad jag ville uträtta under generalförsamlingen. Jag svarade att ickevåldets roll i befrielsekampen för mig var en viktig fråga. Om jag ville vara effektiv som deltagare, sade han, skulle jag koncentrera mig på den frågan och tala om den i alla sammanhang!

LÄS MER

{ 0 comments }

Om vision och praktik i politiken

inlägg av Mattias Irving den 11 april 2012 · 0 reflexioner

På tisdagen föreläste den amerikanska statsvetaren Bonnie Honig på Södra teatern i Stockholm, inom ramen för Tankeverkets fleråriga föreläsningsverksamhet. Tankeverket, som drivs av Tankekraft förlag, har genom sina många välbesökta föreläsningar med internationella intellektuella dignitärer kommit att bli en viktig knutpunkt för det idépolitiska samtalet.

Honig är professor vid Northwestern University och har i sin politiska teori hämtat inspiration från bland andra Arendt och Nietzsche. Temat för kvällens föreläsning var Krispolitik: ”Nya rättigheter och demokrati till vardags”, och Honigs tilltal var mycket tydligt riktat mot den ekonomiska krisens eftermäle, när hon tidigt på kvällen frågade: ”Hur ser vi till att inte bara som samhälle ta oss ur en kris helskinnade, utan även se till att vara stolta över det samhälle som vi skapat för att hantera krisen?”

Föreläsningen hölls utifrån Honigs senaste bok Emergency Politics: Paradox, Law and Democracy. Det problematiska förhållandet mellan normalitet och undantag lyftes fram, och vilken bäring undantagstillståndet har för en stat idag. När utlyses det, och vad betyder det egentligen? I tider då särskilda åtgärder är av nöden, så är också risken störst för att de demokratiska rättigheterna åsidosätts, menar Honig.

Prof. Bonnie Honig

Ett pregnant exempel hämtas från 80-talets AIDS-kris, då från myndigheternas sida vissa normer tydligt förstärktes: Avhållsamhet och varaktiga relationer framhölls som föredömliga åtgärder. Det kom till och med rekommendationer att flytta till andra delstater, där homosexualitet var mindre öppet förekommande. Douglas Crimp, konsthistoriker, var en av många inom gayrörelsen som vände sig emot ett sådant detaljstyre och inom ramen för rörelsen ACT UP stod de istället för att lösa frågan utan att det skulle innebära förändringar i vilken livsstil de hade valt.

Crimp förordade promiskuitet men också en rörelse som kännetecknades av omsorg med och information till varandra. Genom att öka aktiviteten i den sociala samvaron istället för att minska den, skulle AIDS-epidemin bromsas in utan att övergrepp begicks på den livsstil de ville försvara. LÄS MER

{ 0 comments }

Stärker eller försvagar religionen demokratin?

inlägg av Red den 2 april 2012 · 1 reflexion

Den 14 februari höll radioteaterns chef Stina Oscarson ett föredrag på St Katarinastiftelsen om demokratin i Sverige 2012 och vilken roll religionen spelar i samhället idag. Vilka av demokratins utmaningar kan religionen bemöta, och vilka är fallgroparna?

EN TENNISBOLL ÄR RUND

För en tid sedan satt jag i ett samtal med en kyrkoherde och talade om vilken musik som passar att spela i kyrkan. Samtalet ägde rum med anledning av att kyrkorådet hade sagt nej till vår idé att sätta upp Purcells opera Dido och Aeneas i kyrkan och jag kände ett stort behov att förstå varför. Motiveringen var att detta inte var den typen verksamhet som kyrkan skulle syssla med då det inte fanns någonting i detta verk som pekade mot Gud.

(Personligen tycker jag att närmare gud än man kommer via Purcell I Didos sista area i det aktuella verket kommer man knappast.)

Men i sin argumentation sa kyrkoherden att om man går med i en tennisklubb gör man det för att man vill spela tennis och ska man spela tennis – det vet alla – behöver man ett racket och en boll och om man då går med i en tennisklubb och de säger käckt att här har vi inga racket eller “här spelar vi med fyrkantiga bollar, då blir man besviken och känner sig lurad för alla vet hur en tennisboll ska se ut. Och den är rund.

Ja, sa jag, men jag tror att många människor söker sig till kyrkan just av den anledningen att det finns frågor där svaren inte är så enkla som att en tennisboll är rund. Och jag tror det är av samma anledning som människor arbetar med och tar del av konst i alla former. Jag tanker att om alla frågor var så enkla att besvara som att en tennisboll är rund då skulle vare sig kyrkan eller konsten behövas. Och jag tror att det är just att våga möta de frågorna som gör oss till människor.

Samtalet fortsatte och det visade sig efter ett tag att problemet för den aktuelle kyrkoherden var att han upplevde att kyrkan I sin desperata jakt på nya medlemmar börjat ta till nästan vad som helst. Man annonserar som vore man ett kommersiellt företag och kända namn har blivit viktigare än innehållet.

Och här började vi mötas. Ja sa jag. Det är samma utveckling som pågår inom konsten. Musikalerna växer som svampar ur jorden även på offentligt finansierade scener. Operan har börjat med chokladprovning och allt fler teatrar hyrs ut till företagsevent. Jag hörde förresten nyligen om ett bibliotek som skaffat klättervägg. Och det här är samma utveckling som sker inom politiken och i hela samhället i takt med att kortsiktigt mätbara mål blivit överordnade alla andra värden. LÄS MER

{ 1 comment }

Debatt

Liberalismens röst?

inlägg av Red den 5 mars 2012 · 6 reflexioner

Vad tycker vår största liberala tidning egentligen om kravet på förbud mot manlig omskärelse eller om kravet att kyrkan ska sluta älta Breivik och dra en skarpare gräns mot islam? DN:s Erik Helmerson dömer på ledarplats ut en debatt som han uppenbart inte har läst in sig på och undviker att ta ställning i sak, skriver författaren och journalisten Göran Rosenberg.

Jag läser med stigande förvåning en signerad ledarartikel av Erik Helmerson i Dagens Nyheter (4.3.2012). Utgångspunkten är att prästen Annika Borg fått oförtjänt på huden för att ha ”skrivit kritiskt ” om manlig omskärelse tillsammans med bland andra Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Denna hudflängning har hon beståtts med av en falang inom kyrkan ”som predikar ett närmande mellan kyrkan och de svenska muslimerna och som vill tona ner skillnaderna mellan kristendom och islam”. Enligt Helmerson har ”fejden gett upphov till stundtals parodiskt hårda ord från båda sidor”.

Detta påminner inte så lite om tjuven som ropar ta fast tjuven. Eller än värre, om det slags propaganda som inte drar sig för att ersätta fakta med fiktion.

Här därför några lätt kontrollerbara fakta för Erik Helmerson att begrunda.

Annika Borg, Christer Sturmark m fl ”kritiserade” inte manlig spädbarnsomskärelse i sitt upprop. De krävde ett statligt ingripande och förbud (”nolltolerans”). De skrädde inte heller orden. Judiska och muslimska föräldrar jämfördes med barnmisshandlare som ägnade sig åt att skära ”i sina friska barns kroppar”, och åt ”märkning av sina barn” och åt religiöst stympande av pojkkroppar och antyddes lika gärna ha kunnat ägna sig åt att skära örsnibbarna av dem.

Detta upprop publicerades på debattsidan i Dagens Nyheter den 18.11.2011 utan att vare sig Erik Helmerson eller någon annan på Dagens Nyheters liberala ledarredaktion fann det mödan värt att lyfta pennan. Exempelvis för att diskutera huruvida detta oprovocerade förbudskrav mot en helt central initiationsrit inom framförallt judendomen var förenligt med religionsfriheten sådan den tillämpats i Sverige sedan 1700-talet (dvs sedan judar fick tillåtelse att här utöva sin religion).

Inte heller lyfte någon på DN pennan när debatten så småningom tog fart på Svenska Dagbladets kultursidor och frågans principiella betydelse blottlades och tydliggjordes. I den mån Erik Helmerson kan finna exempel på ”parodiskt hårda ord” hos dem som gick i svaromål mot förbudskravet, får han gärna redovisa dem.

Däremot excellerade förbudsivrarna gärna i konsten att förvandla sig själva till offer och offren till angripare. Själv påstods jag ha jämfört Borg & Co ”med nazisterna”, vilket vem som helst kan försäkra sig om att jag inte hade gjort. Vad jag däremot tillät mig att påtala var förbudskravets rötter i en lång och tidvis ödesdiger historia av framförallt kristen antijudaism. Samt att nazisterna onekligen bara behövde dra ner byxorna på pojkar och män för att försäkra sig om identiteten på sina offer. Detta för att påvisa omskärelsens fortsatt starka symboliska och emotionella betydelse i den judiska tillvaron, och därmed den historiska ignoransen eller okänsligheten (eller något ännu värre) hos förbudsivrarna.

LÄS MER

{ 6 comments }

Bör kyrkan innehållsdeklarera?

inlägg av Angelica Karlsson den 2 mars 2012 · 5 reflexioner

På en skylt utanför en kyrka i Mandalay i Burma förklarar församlingen vilka värden den står för. De motsätter sig modernisering, liberalism, ekumenik, formalisering och världslig verksamhet. Med några få ord lyckas de göra en tydlig identitetsförklaring. Journalisten Angelica Karlsson skriver att hon ibland önskar att liknande skyltar användes även i Sverige.

Jag har alltför många gånger suttit i svenska kyrkor och önskat att församlingen hade haft en innehållsförteckning vid ingången där de förklarar vad de står för. Att den där kyrkan i Norrbotten informerat om sitt kvinnoprästmotstånd och att min gymnasiekyrka på Östermalm i Stockholm varit öppen med att de var emot bland annat samkönad kärlek. För mig som kyrkobesökare hade det varit viktig information att ha med mig när jag lyssnade på predikningarna.

Som präst och företrädare för kyrkan har man ett enormt ansvar. Man befinner sig ofta i en maktposition i den kyrkliga verksamheten och står påverkansmässigt över församlingen (ibland bokstavligen). Högmässoordningens utformning bidrar till att hindra ifrågasättande av prästens predikan och församlingen läser enligt tradition bara böner och färdigformulerade svar till prästens ord. Det finns inget utrymme för dialog.

Jag tycker att vår svenskkyrkliga högmässoordning är fin trots stela strukturer. Något jag däremot upplever som problematiskt är just att man aldrig kan veta vad som väntar under predikan. Vid ett tillfälle har jag rest mig upp och lämnat kyrkan men alltför många gånger har jag bara frustrerat suttit kvar och lidit mig igenom exkluderande och kvinnoförminskande berättelser från predikstolen. Numera tar jag oftast det säkra före det osäkra och väljer att gå i de kyrkor där jag vet att prästernas åsikter om grundläggande mänskliga rättigheter liknar mina egna.

LÄS MER

{ 5 comments }

De kallar oss vänster

onsdag, 29 februari 2012 Främlingsfientlighet

Seglora smedjas granskning av en sverigedemokrat i kyrkodebatten och de påföljande turerna med Kyrkans Tidning har lett till stor uppmärksamhet både i pressen och i bloggosfären. Mattias Irving håller sig uppdaterad med allt som skrivs i debatten och reflekterar över vart den är på väg.
De kallar oss ”vänster”, som om det vore ett skällsord. Som [...]

Läs mer

Värna det mänskliga allas vårt ansvar

tisdag, 21 februari 2012 Feminism

Öppenhet, fredlighet och gemenskap, så sammanfattar Seglora smedja den agenda som nu stämplas som ”vänsterpolitisk” av somliga konservativa teologer. Borde det inte uppröra den kyrkliga, socialt engagerade borgerligheten att på detta sätt exkluderas från kampen för en debatt som är fri från främlingsfientlighet, undrar Smedjan?
Fortfarande talar vi om terrordåden den elfte september som en avgörande [...]

Läs mer

Grekland vid avgrundens rand

måndag, 13 februari 2012 Krönika

Mattias Irving skriver måndagsspaning om de dramatiska händelserna natten till måndagen, då Aten stacks i brand av sin egen befolkning. Kanske avskaffades också demokratin av dess egna politiker?
I natt brann Aten. Tiotusentals människors vrede kunde inte längre rymmas i ord, utan de skred till handling. Samtidigt, i parlamentet, uteslöts partimedlemmar som inte röstade med [...]

Läs mer

Lyda order eller tänka själv?

torsdag, 9 februari 2012 Makt och inflytande

Den 8 februari höll Seglora smedja seminariet Lyda order eller tänka själv, den första av fyra kvällar i vårens seminarieserie Tankeverkstad med Radioteatern. Kvällen ramades in av Radioteaterns pjäs Anne Frank och konduktören, som satte lydnaden under enkla regler som biljettbetalning i kontrast mot den enskilda människans nöd.

Shamal Kaveh som är lektor i idéhistoria och [...]

Läs mer

Lyda reglerna eller tänka själv?

måndag, 6 februari 2012 Krönika

På onsdag ger Seglora smedja tillsammans med Radioteatern årets första Tankeverkstad på temat Lyda order eller tänka själv. I sin måndagsspaning värmer Mattias Irving upp inför onsdagens tankeövningar med ett praktiskt exempel i civilkurage. Hur skulle du själv agera?
Mitt i den sibiriska kylan som lamslagit Sverige ställs du inför ett val. Du vill inte, du [...]

Läs mer

Martyrskapets fallgropar

fredag, 3 februari 2012 Främlingsfientlighet

Den feministiska bokhandeln Hallongrottan arrangerade på torsdagskvällen ett samtal med Annika Hamrud och de två bokaktuella journalisterna Niklas Orrenius och Magnus Linton. Orrenius och Linton har kommit ut med varsin reportagebok som på olika sätt kartlägger extremhögern i Sverige och Europa.
Samtalet sträckte sig från de svenska småorternas monotoni, skildrad i Orrenius Sverige forever in my [...]

Läs mer

Mustascher i demokratins tjänst

torsdag, 2 februari 2012 Bilder av Burma 2012

Kanske illustrerar den samhällskritiska komikergruppen Mustaschbröderna en sanning som gäller för såväl Burma som Sverige: Mustascher har en förmåga att föra in humor i politiken. Ewa Lindqvist Hotz fortsätter Seglora smedjas artikelserie Bilder från Burma 2012.
Det känns en aning märkligt att i mötet med en av världens hårdaste diktaturer upptäcka att folk som lever sina [...]

Läs mer

Tysta inte Fadime!

fredag, 27 januari 2012 Debatt

Debattören och skribenten Nasrin Sjögren skrev förra veckan en text på SVT Debatt som ifrågasatte svenska feministers hållning gentemot hedersvåldet som användbart begrepp. Hon namnger bland annat Seglora Smedja som en av de röster som ifrågasatt hedersvåldet, på grund av Mattias Irvings artikel där han redogjorde för hur slarvigt våldet mot kvinnor debatteras i [...]

Läs mer

← Föregående inlägg