Under lördagen gästades konferensen Mötet med den Andre av journalisten och författaren Göran Rosenberg. Du som missade hans föreläsning kan ta del av den här nedan, i referat av smedjans Mattias Irving.
Att se den andre, det är en fras som inbjuder till banaliteter. Självklart ska vi ha en värld där vi ser den Andre kan man tycka, så kanske att vi inte borde behöva prata mer om det? Men det är också tydligt, att det inte alltid är så lätt att förhålla sig till varandra. Om vi inte ser den Andre som någonting uppfordrande och utmanande så tror jag att vi går miste om något.
Jag vill börja med massakern på Utöya utanför Oslo, och bilderna på Anders Behring Breivik, som i berått mod och med kallt uppsåt mördade nästan sjuttio människor. Han poserar med ett tungt gevär på en bild. Man ser hans blå, vidöppna ögon, riktade mot ett osynligt mål.
Det sägs att han kallade till sig folk på Utöya, sedan sköt han dem. Det sägs att vissa talade till honom, såg honom i ögonen, och dem sköt han inte. Aftonbladet berättar om en 10-åring som bad för sitt liv: ”Du har skjutit min pappa. Du har skjutit tillräckligt, jag är för ung för att dö.” Hans vädjan fick Behring Breivik att stanna upp och låta barnet leva. Hur mycket betydde det för Breiviks förmåga att döda, att han hade ett gevär mellan sig och sina offer? Ett kikarsikte?
Man vet att han formade sin bild av omvärlden utan att ha alltför mycket kontakt med den. Han var en ensling, som vistades mer i bloggosfären än i den sociala sfären. I bloggosfären är den Andre alltid bakom en skärm, alltid någon som du själv väljer att möta. Där kan du med ett klick avvärja blicken från någon som du inte själv har valt. Där kan man alltid välja att få sina föreställningar och fördomar om andra människor, och oss själva, bekräftade.
Därmed förstärks det som Freud en gång kallade, ”de små skillnadernas narcissism”, uppförstorandet av det lilla. Portaler som Facebook och Google sorterar automatiskt bort den Andre och ställer oss bara inför oss själva. De kan förstärka också de mest verklighetsfrämmande bilder.
Kommunikation mellan människor är inte bara en fråga om teknik, utan om inlevelse och förståelse. Kommunikation är inte neutralt: det kan bygga och ge liv, eller rasera och döda. Det vi vet är, att när kommunikationen dödar, så är det för att den till sist har lyckats förvandla den Andre, som dödas, till en karikatyr, en abstraktion, en demon. När vi säger att ord kan döda så är det inte bara en metafor. Ord kan döda. LÄS MER