Julnatten är en motståndsnatt, skriver Helle Klein i en julbetraktelse som tar sin utgångspunkt i det mörker som sänker sig över dagens Europa och som alltför väl påminner om 1930-talet. I dag är det inte så mycket ”judefrågan” som diskuteras utan ”muslimfrågan”. Islamofobins yttersta konsekvens visade sig i den förfärliga massakern av ungdomarna på Utöya.

”Natten skall vika där ångest nu råder”, skriver profeten Jesaja i Gamla testamentet. Och han fortsätter: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Med dessa Jesaja-ord avslutade professorn och prästen Johannes Lindblom sin predikan i Lunds domkyrka i november 1938 bara några dagar efter den så kallade Kristallnatten, då nazisterna iscensatte en av de värsta pogromerna mot judarna i Tyskland.

Bibelforskaren Hanna Stenström menar i en analys av denna predikan att Lindblom utgick från ”en etik som är gemensam för kristna och icke-kristna”. Judarna var människor och detta är tillräcklig grund för att ta ställning mot nazismen och engagera sig för att skydda de judar som förföljdes. Biskop em Martin Lind tar upp Lindbloms predikan i sin essä om Lunds stift under 1930-talet i boken ”De ändrade relationernas århundrade – Lunds stift under 1900-talet” som just kommit ut.

Linds betraktelse över ett ”decennium i oro” är intressant. 1930-talets dramatiska händelser i Europa påverkade såklart både kyrkan och teologin. Tyvärr, vilket Martin Lind förtjänstfullt tydliggör, tog kyrkans företrädare ofta ställning för den tyska nationalsocialismen, som exempelvis Hugo Odeberg, professor i nya testamentets exegetik och präst i Lunds stift. Han hade under lång tid inflytande över blivande präster och hans tänkande och bibeltolkning kom att under åtskilliga decennier prägla undervisningen vid teologen på Lunds universitet, påpekar Lind.

Men det fanns som sagt också de som tidigt tog avstånd från Hitler och judeförföljelserna såsom Johannes Lindblom, professor i Gamla testamentet i Lund. Det är viktigt att dessa motståndsmäns och kvinnors historia också skrivs.

Jag läser Lunds stiftshistoria parallellt med Elisabeth Åsbrinks bok ”Och i Wienerwald står träden kvar” (Natur & Kultur) om den judiske pojken Otto som i 13 års ålder kommer till Sverige från ett Österrike där nazisterna tagit makten. Hans föräldrar blev kvar i Wien. De fick aldrig återse varandra.

Förutom den starkt berörande brevväxlingen mellan Otto och hans föräldrar skildrar boken ett Sverige där antisemitismen visade sig öppet i riksdagsdebatter, i läkarstudenternas ovilja att ta in judiska läkare som behövde en fristad, i insändare och debattartiklar osv.

Otto kommer till Småland, där den nationalsocialistiska väckelsen drog fram under ledning av Sven Olov Lindholm och den skånska fascismens förgrundsgestalt Per Engdahl. Det hålls nazimöten titt som tätt runtom i byarna. En av dem som flitigt besökte mötena var Ingvar Kamprad.

Skildringen av då påminner tyvärr om vårt nu. Återigen florerar främlingsfientligheten i Europa, inte minst islamofobin. Det är inte ”judefrågan” utan ”problemet med muslimerna” som diskuteras i radio, tv och tidningar. Det är förbud mot muslimers klädedräkter som införs i land efter land. Det är rädslan för ”det främmande” ofta benämnt ”terrorism” som präglar samhällsklimatet.

Islamofobin finns också i vårt land. I Sveriges riksdag.

LÄS MER

{ Comments on this entry are closed }