Varje år i maj månad har det utbrutit debatter i svensk media om ifall man kan ha skolavslutningar i kyrkan. Vad är egentligen religionens roll i samhälle och offentlighet idag? Det är också en större debatt, som idag pågår i hela norden. Hur ska vi som kyrka orientera oss i en ny kontext? Referat från Seglora smedjas temasöndag ”Rätten till Den blomstertid”.
Olav Melin, mediaansvarig på tankesmedjan Magma och mångårig redaktör i den kyrkliga pressen.
Jag har ett ambivalent förhållande till detta med skolavslutningar. Här i Sverige hade min dotter två timmar religion på ett år: En timme handlade om livets ord, en timme handlade om scientologerna. Sedan hade man skolavslutning i kyrkan, men utan att höra ett enda Guds ord.
Därför är jag ambivalent. Varför ska vi inte sprida guds ord, när detta ju är kyrkans uppgift?
Detta är givetvis en rest sedan Svenska kyrkan var statskyrka. Vi har aldrig haft det så i Finland, och därför har vi aldrig heller haft några skolavslutningar i kyrkan. Däremot sjunger vi Den blomstertid. Vi för också en livlig debatt om ifall man borde upphöra med den traditionen. Samma debatt inträffar också kring jul, och det har startats en kampanj på nätet, driven av kända kulturpersoner som vill få bort den kristna traditionen från skolavslutningen.
En popstjärna har skrivit om texten till Den blomstertid till att istället heta Sommarsång, med sekulär text. Det satsades hundratusentals euro för att göra den nya versionen till en succé, men eleverna gillade det inte. Projektet floppade. LÄS MER
{ 0 comments }






Jag hade genom Kristna Fredsrörelsens internationella nätverk fått mycket kontakter i kretsen runt Martin Luther King och också tillbringat sommaren 1966 i USA för att med egna ögon se hur han arbetade. Nu hade jag utsetts till ungdomsdelegat i generalförsamlingen, en av cirka 130 från hela världen, skriver Bo Wirmark frilansskribent och fredsaktivist som varit aktiv i ickevåldsdebatten i många sammanhang både i Sverige och internationellt under ett halvt sekel. I denna krönika berättar han om Kyrkornas världsråds arbete med frågan om ickevåld från generalförsamlingens möte i Uppsala 1968 till mötet i Kingston, Jamaica förra året.












