Den första söndagen i fastan har nu förflutit. Ewa Lindqvist Hotz predikade i Sjöstadskapellet i Hammarby sjöstad på Seglora smedjas temadag om kvinnorna, freden och medborgartanken. Nu kan även du som inte fanns med på plats ta del av predikan.
”Det går inte att komma undan Bibeln. Religiösa texter bildar ett fundament för hur vi lever våra liv och vad vi förstår som sanning. Vi behöver ett hopp, en fallskärm inför hoppet från livet till döden.()Vi vet att bibeln är en konstruktion, sammansatt århundraden efter Jesu död för att legitimera den nya religionen kristendom. Vi vet att det nya prästerskapet kom att använda detta kompilat som maktinstrument. Att kunna sin bibel är ändå att vara del av ett samtal om livet genom årtusenden.
Ja, med dessa storord inleder kulturjournalisten Lars Ring sin recension av Niklas Rådströms uppsättning av ”Bibeln” på Göteborgs stadsteater. Det är onekligen spännande att bibeln numera lyfts fram på våra teaterscener och kultursidor, roligt att den kristna berättelsen anses vara en livsspegel av betydelse en alldeles särskild bärare av det där som skimrar i tillvarons innersta, är jag osäker på hur jag skall ställa mig till detta nyvunna intresse för böckernas bok. Med bibeln är det som med en gammal teve-apparat. Allt beror på inställningen.
För en nödvändig förutsättning för att jag skall tycka att bibelläsning, liksom Koranläsning och Torah-studium är positivt o bra är att det sker i nära samspel med de miljöer och sammanhang som kan rusta dem som läser till en ansvarstagande och kärleksfull tolkning. Vårt förhållningssätt de heliga texterna tenderar ju att påverka sättet vi förhåller oss till varandra. Och vår människosyn tenderar att starkt färga det budskap som vi fiskar upp ur våra religiösa urkunder. Utan kontakt med människovärnande krafter i samhället kan ju individer och grupper med totalitära böjelser vaska fram mumma ur de texter vi har framför oss idag.
Det finns de som säger att religionen skall förpassas bort från offentligheten. Det är givetvis helt fel. När religionen nu gör sitt återtåg i vårt land är det därför helt avgörande att ”det religiösa” finns och syns mitt på torget, som en självklar del av det flöde som finns mellan de människor som rör sig där. Värdet av den teologi som skapas inuti kyrkor, synagogor och moskéer prövas ju helt enkelt i mötet med den mänskliga vardag som existerar utanför våra heliga hus. Lackmustestet är alltså mycket enkelt; om det som sägs och görs i gudshusen befriar människor till kärleksfulla relationer med sig själva, sina medmänniskor och med Gud, ja då kan vi konstatera att vi, så att säga, har att göra med ”god” religion. Men om det som förmedlas och delas i våra kyrkor, synagogor och moskéer urlakar den mellanmänskliga tillit och respekt som är så grundläggande för samhället, ja, då blir istället religionen farlig, fientlig mot det mänskliga. LÄS MER
{ 1 comment }





I torsdags kom domen mot de två kvinnor som i april trotsade det franska burkaförbudet. Den franska domen och lagen innebär ett uppenbart förtryck mot muslimer och även ett förtryck mot kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar. Helena Hägglund pekar på protesterna i Kanada (sk slutwalks) mot att en polis vid en konferens sagt att kvinnor borde sluta klä sig som slampor om de vill undvika att bli utsatta för sexualiserat våld. Dags att även ordna solidariska burkawalks?
Foto: Nätverket Ofog










