KG Hammar om bakgrunden till Befriande teologiskt forum som inleds imorgon i Lund.
Onsdagen den 24 mars 2010 är det trettio år sedan ärkebiskopen i El Salvador, Oscar Romero, mördades under pågående mässa i huvudstaden San Salvador. För att minnas detta, men också för att låta oss ifrågasättas, utmanas och inspireras till nya befriande teologiska perspektiv, hålls ett teologiskt forum i Lund den 24-25 mars. Utgångspunkten för en befrielseteologisk position är just perspektivet, synvinkeln, utsiktspunkten. Ingen kan se hela verkligheten. Det vi ser bestäms av vårt perspektiv, vår valda utsiktspunkt.
Olle Kristenson, verksam på Kyrkokansliet i Uppsala, disputerade i december 2009 på en avhandling om Gustavo Gutierrez som kommit att kallas befrielseteologins fader. Olle återger en tolkning Gutierrez gör av berättelsen om Jesus vid offerkistorna i Jerusalems tempel, där en fattig änka la ner allt hon ägde. I våra traditionella tolkningar fokuserar vi oftast kvinnan. Men för Gutierrez är poängen att Jesus placerar sig vid offerkistorna, han väljer medvetet perspektivet, de fattiga i synfältet.
Befrielseteologins mantra har ju varit se-reflektera-handla, varav alltså framgår att själva synfältet, perspektivet, är utgångspunkt. Vi väljer, medvetet eller omedvetet, alltid ett begränsat perspektiv. Något annat är inte möjligt. Men befrielseteologin kräver medvetenhet av oss, och att vi ska välja de fattigas, marginaliserades, maktlösas, perspektiv.
När Oscar Romero valdes till ärkebiskop 1977 var han en traditionell, konservativ biskop. Kanske var det därför han valdes? Men i sin nya roll tvingades han, kände han sig tvungen, att se världen med de fattigas ögon. Det omfattande våld som drabbade hans fattiga landsmän och landskvinnor kunde han inte blunda för, och han blev en stark kritiker av den högerreaktionära regeringens, av USA understödda, politik. Det kostade honom också livet tre år senare.
Se-reflektera-handla! Reflektionen innebär att det vi ser, vårt medvetet valda perspektiv konfronteras med traditionen, bibeltexterna och den kristna tolkningstraditionen. Befrias vi? Låser traditionen, texter och tolkningar, in oss i förkrympande mönster? Kan vi läsa på ett annat sätt (re-lectura)? Kan vi leta upp alternativ i traditionen, befriande perspektiv som varit nedtystade? Vår kristna tradition sägs vara bärare av evangelium. Alltså ska vi inte ge upp förrän vi finner ett befriande tilltal som genast leder över i handling. Tron kan aldrig skiljas från den handling som sker i tro och tillit!
Vi vänjer oss vid språk och begrepp, de förlorar sin kraft och spänst. Ser gör vi ju, reflekterar hela tiden, och handlar också. So what? Ibland måste vi finna ord som säger samma sak men på ett annat och nytt sätt. Om vi tänker i termerna vision-provokation-aktion, händer det någonting då? Åtminstone ”provokation” kan kasta nytt ljus över den befrielseteologiskt inspirerade processen. Provokation är ju latin och betyder ordagrant ”kalla fram” och i överförd betydelse ”utmana”. Men det handlar just om att kalla fram ur traditionen bibeltexter, bilder, metaforer, berättelser och tolkningar som belyser ”visionen”, synfältet, och gör det på ett befriande sätt. Det är vårt ansvar att provocera, inte bara ta för givet, inte bara transportera vidare vad som levererats till oss från det förflutna. Vårt ansvar är att förhandla med det förflutna, debattera, argumentera och omförhandla så att vi i stärkt tillit vågar verka för allt levandes frihet och alltmer fullbordade möjligheter.
KG Hammar